Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - De stora redaktörerna blevo tysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7o
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
En av dem är betraktad som särskilt svår, och det var han
denna gång också. Även han resonerade mycket länge i denna första
fråga, men sedan sammanfattade han sin mening så här: En myra
i Västerbottens skogar började också röra på sig . . . Så barnsligt
tyckte han förslaget var.
Han anlade icke samma syn på denna sida av saken, som Carl
Larsson, den världsberömde konstnären, vilken visserligen också
fann förslaget vara ett rekord i naiv tilltagsenhet, men just därför
kände sig tilltalad av det och lade upp hundra kronor för
kostnaderna, utan att vi bett honom om något.
Men, i förbigående sagt, låt gå för myran! Hon är ingen dålig
förebild för oss. Fullföljde vi våra mål så troget och träget som
hon, så skulle vi vara mera tillfredsställda med oss själva, än vi äro.
Och en sats till. Om vi svenskar äro myror, så äro väl de
andra det också. Eller skulle vår lilla hop börja förfäras — något
som den icke gjort förut — bara för att somliga av de andra äro
så många?
Vad den saken beträffar, så borde vi nu ha sett, att det icke
ligger någon garanti i mängden. Tre av världens stormakter ha
ramlat inför våra ögon. Varje större och mindre makt, som icke går
förnuftigt och rättfärdigt fram, utmanar samma öde.
Eller skulle vi kanske gripas av en förlamande respekt för de
enskilda makthavare, som leda världen och folken?
I en landskyrka några få kilometer från Eskilstuna vilar stoftet
av en man, som dikterade sitt tidevarvs stora världsfred, den
westfaliska. Det är av honom man har yttrandet, att man skulle bli
förbluffad, om man visste, med huru liten vishet världen styres. Och
de fem år, som nu gått, nästan liksom bekräfta den satsen.
Vad beträffar den världsstyrelse, som på senare tiden drivits i
fredens namn, har härom dagen en norsk parlamentariker inför
kollegerna i Stockholm gått än längre och kallat den ett världsbedrägeri.
Så långt vilja vi för vår ringa del icke gå, varken så långt som
Axel Oxenstierna, eller som denne norrman. Det är minsann
lysande begåvningar, som nu på olika håll äro i spetsen för folken och
för rörelserna, och det är inte heller tvivel om, att de vilja göra
sitt bästa.
Men när vi likväl se, hur rådvilla de varit och äro, alla, kejsare,
fredsstiftare och revolutionsledare, och när vi tydligen se, vilka
felgrepp de begått, så borde vi ändå kanske själva kunna få en något
större respekt för folkens samlade förnuft, för det rena
bondförnuftet, vare sig det finns här eller där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
