Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - Våra teorier prövade på försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN 81
lika mycket som de andras. Det är jag, och det är vi alla
medborgare, som få riskera livet vid försvaret. Ingenting kan då vara
rättare än att vi få vara med vid besluten.
En ny fråga: Kan man lita på oss? Ja, man frågar så mycket.
I bibeln nämnes ett i viss mån motsvarande fall som exempel på
saker, vilka icke kunna sättas i fråga. Om en son ber om bröd,
månne fadem giver honom en sten? Följande formulering blir ju
ännu orimligare: Om någon kommer och vill slå ihjäl sonen, månne
fadern låter det ske? Eller skulle inte å andra sidan varje son vilja
försvara sin far, sin mor, sin syster, sina släktingar i
granngårdarna och sina landsmän i de granngårdar, som tillsammans bilda hans
samhälle? En naturlag säger, att han skall göra det och att han
skall slå sig samman med sina grannar om det. Störtas hans
samhälle, så störtas ju han själv och hans kära. Vill han försvara
samhället och sig själv, så måste han delta i den organisation, genom
vilken detta försvar först blir av betydelse.
Nej, frågan blir icke: Skall man våga fråga folket, om det
vill försvara sig, utan frågan blir: Hur kan man våga låta bli? Den
samlade folkmeningen skall bjuda att landet måste försvaras.
Enstaka individer eller små grupper är det bara, som driva andra
satser, och de kunna förvirra, endast därför att man nu icke exakt
kan få fram den allmänna meningen.
Risken ligger icke i att anförtro landet åt majoriteten, men
risken ligger i denna förvirring, och den kan också ligga i att anförtro
allt åt en ledare. Vem kan så säkert lita på ledaren? Visserligen
minskas risken just därav, att ledaren fruktar den allmänna
indignationen, om han förråder sitt land. Men hur många ledare är det
ändå inte, som förrått de sina, eller flytt ifrån dem!
Då återstår frågan, om min röstning beträffande
försvarsåtgärderna skall hållas hemlig. Denna fråga blir mycket intressant
i detta fall.
Förr har sådant som själva krigsförklaringen och fredsslutet
icke varit riksdagsfråga ens, utan en konungens fråga, och då är
det han, som haft ansvaret. Nu har som sagt detta i en hast blivit
ändrat. Man såg, att det icke kunde gå längre.
Nu är det riksdagen, som även har detta om hand. Och
ännu är röstningen där hemlig. Vilken blir då ansvarig för, hur det
i dessa yttersta fall handlas med vårt fosterland?
En rövarhop marscherar mot vårt eget land, några i riksdagen
rösta för att vi icke skola höja vår hand till försvar, utan låta
rövarna gå på. Skola vi andra verkligen icke ha rätt att få veta, vilka
dessa riksdagsmän äro? Nu kunna vi icke få veta det.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
