Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Efterskrift. Belysning under tryckningen. Mera om sedeln och skatten Sammanfattande översikt - Årsminnet av världsfreden i Versailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
ingen enda ljusglimt i traktaten. Och denna traktat bjöds världen
just i det psykologiska ögonblick, då, som professor Kjellén sagt,
världen, dödstrött på krigets ondska, törstade efter försoning och
mänsklighet.
Många talesmän för de segrande själva börja inse att hela
tillställningen är barock. En engelsk tidskrift säger, att det höga rådet,
som skapat sig självt, också väsentligen skapat de strider och intriger,
som världen efter världskrigets avslutning fått släpa med. Det höga
rådet reser omkring i Europa som en vandrande cirkus, säger
tidskriften, har hemliga förhandlingar — som man inte skulle ha, enligt
de nya Wilsonska principerna —, utfärdar intetsägande
kommunikéer, men avslöjar ändå medlemmarnas inbördes oenighet.
Tidskriften vill att höga rådet skall efterträdas av förbundsrådet. Liksom
så mycket skulle vara vunnet med det, under nuvarande förhållanden 1
Som allt nu ligger blir detta ju samma sak, och till och med samma
personer, fast det tycks icke den kritiska tidskriften ha lagt märke
till.
Största uppseendet i världen har Keynes bok om fredens
ekonomiska följder väckt. Keynes var med vid förhandlingarna i
Versailles som Englands ombud i det stora ekonomiska rådet. Han
vet således, hur det tillgick i Versailles.
Livslevande skildrar han ock, hur ”de fyra stora” rörde sig
omkring varandra på mattan framför kaminen i Wilsons torra, varma
rum. Stela och tråkiga voro Wilson och Clemenceau — Keynes
använder även starkare uttryck —, Lloyd George var i motsats till
dem spelande liv, men var kanske nästan för spelande och
oberäknelig. Förhandlingarna drogos ut på tiden i det oändliga, vartill bidrog
att ett par av de fyra ej kunde mer än ett språk. Tolkar måste träda
emellan. Och hos dessa fyra, i många avseenden underliga
människor, var nu hela mänsklighetens öde koncentrerat på ett sätt som
aldrig förr.
Det var, säger Keynes, som en mardröm, allt detta i Paris.
Varenda en var i ett sjukligt tillstånd. En känsla av förestående
katastrof vilade över scenen. Man såg människans ömklighet och
litenhet inför de stora händelser, som mötte henne. I besluten var en
blandning av betydelsefullhet och overklighet, blindhet och övermod.
För varje timme kommo rapporter om eländet, oordningen och
den ramlande organisationen i hela Central- och Östeuropa, men de
fyra sysselsatte sig med allt annat än det, som härvidlag kunde råda
bot. Detta, som kunde råda bot, var det enda de icke brydde sig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
