Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Överflödsgränsen, den oskattbara tionde vinsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
Men vi få nu lika lätt en gräns till, nämligen för
normalkonsumtionen. Låt oss säga, att den går vid medel förbrukningen för de
nedre trefjärdedelarna av nationen. Denna normalkonsumtion gör
ingen skada, den förstör i vanliga fall intet sedelvärde, utan är
nödvändig för att vi skola hålla uppe vårt välstånd och vårt sedelvärde.
På normalkonsumtionen bör skatten därför falla så lätt som möjligt,
och så mycket som möjligt av omsättningsskatten bör återbetalas
även nedanför normalgränsen.
Nu är det ju så, att den sammanlagda skatt, som tjänstemän och
arbetare få betala, går till betydligt mera än en tiondel av deras
inkomster. De kunna således nu anse sig ha en omsättningsskatt på
to procent, och mycket mer än det. Men som vi förut påvisat, bli
visst icke alla inkomster lika exakt upptagna som arbetares och
tjänstemäns. Arbetare, som icke äro fast anställda, bli ej heller lika exakt
upptagna som andra arbetare. Kanske i stort sett att en tredjedel
av inkomsten undandrages skatt Därtill ha vi de många tusen, de
hundra tusen, som nu icke betala debiterade skatter.
Om alla komma in under en exakt beskattning, om allt bleve
angivet för beskattning och om all debiterad skatt komme in, så skulle
kanske fem procents omsättningsskatt ge lika mycket, och om vi finge
våra skatteförhållanden i allo förnuftigt ordnade, så skulle kanske två
procent på normalkonsumtionen räcka till. Näringskapitalet skulle
befrias i samma grad, under förutsättning att vi enades om att
väsentligen överflytta skatterna på lyxen och överkonsumtionen.
Således skulle av de tio procenten till normalkonsumtion och
näringska-pital kunna återbäras åtta procent. Så ock till den legitima
mellan-handeln.
Men så är det överkonsumtionen. Här skall det stora slaget
stå. Vi inleda det med en betydelsefull sats. Om någon reser till
utlandet med 10,000 kr. av vårt rikes pengar, och festar upp dem
där, utan att vi andra ens få se röken av festen, så få vi andra dock
lösa pengarna åter med 10,000 kr. av våra varor, vilka utgöra
grunden för vårt välstånd och vårt sedelvärde. Den, som rest ut på detta
sätt, har förstört vårt välstånd och vårt sedelvärde med 10,000 kr.,
och det kan aldrig bli rätt mot övriga sedelinnehavare, förrän han
lägger upp 10,000 kr. till, vilka han betalar till dem genom det
allmänna, som i sin ordning makulerar sedlarna. Först då återvänder
det gamla riktiga förhållandet mellan sedlar och varor.
Men den, som rest ut, har icke endast gjort denna direkta skada.
Han har också indirekt gjort oss skada. Han kunde ju i stället ha
använt de tio tusen kronorna i produktion. Han skulle då ha ökat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
