Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Walther Rathenau synes vara en meningsfrände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
mindre arbete ha kunnat bära säd — en lustjakt med kapten och
manskap, kol och proviant, har för alltid undandragits den
lyckobrin-gande världstrafiken.
Ekonomiskt sett är världen, och i ännu högre grad nationen, ett
förbund av producenter. Den, som slösar med arbete, arbetstid eller
arbetsmedel, han försnillar för det allmänna. Förbruk är icke en
privatsak, utan en allmän angelägenhet, något som angår staten,
moralen och mänskligheten.
Varje förbruk kan kallas för lyx, så länge som något
ursprungligt behov måste lämnas obeaktat, ehuru det i stället hade kunnat
fyllas.
Hur mycket överflödigt, onyttigt, skadligt och föraktligt hopas
icke i bodarna, fåfängligt bjäfs, avsett att några dagar sprida lite
falskt sken, berusnings-, bedövnings- och retmedel, avskyvärda
luktämnen, karaktärslösa och missförstådda efterapningar av
konstnärliga förebilder, eller konstslöjd, som icke duger att bruka, utan bara
att blända med, för att icke tala om alla dessa narraktigheter, man
begagnar som ett slags skiljemynt vid ett tvångsmässigt utbyte av
presenter.
Av sådana intigheter äro våra bodar och lagerrum fullproppade,
och varje kvartal förnyas uppsättningen. Att framställa, forsla och
kringföra dessa varor fordrar miljoner händers arbete, det slukar
råämnen, kol, maskiner, fabriksanläggningar, och håller nästan
tredjedelen av hela världsindustrien och världshandeln i andlös
sysselsättning.
Bleve endast hälften av allt bortslösat världsarbete inlett i
riktiga fåror, skulle varenda fattig i de civiliserade länderna kunna
förplägas, beklädas och få tak över huvudet. Framtiden kommer
otvivelaktigt att bryta med det slöseri, som drives i vår tid, och bli i
stånd att av de här vunna besparingarna låta ett rimligt välstånd
komma alla till del.
Om man betänker, att varje pärlhalsband, som införes i landet,
i värde motsvarar vad som lägges ned på förbättringar av ett gods,
eller gör oss ränteskyldiga till utlandet för vad en rik bondgård
betingar i pris, att varje tusental champagneflaskor från Frankrike
slukar vad det kostar att utbilda en lärd eller en tekniker, att beloppet för
vår införsel av siden, vällukter, plymer och allehanda kram skulle
räcka till att stilla all nöd i landet — betänker man detta och
hundratals fall av liknande art, så har man svårt att förstå, att samhället
tillstädj er detta slöseri med nationens egendom, utan att avgörande
ingripa med de fullt lagliga medel, som heta skatter och tullar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
