Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Tre procent, eller kyrkan mitt i byn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
Det finns i fråga om räntan olika riktningar. Somliga vilja icke
veta av någon penningränta alls. De mena att penningen i sig själv
icke skapar någonting, och att det därför blir orätt att betala ränta.
Hos en del hedningar och judar i forntiden såväl som hos en del
kristna och muhammedaner har räntan ansetts fördömlig. En hel del
kyrkofäder ha ogillat den, flera kyrkomöten och påvliga cdikt ha
förbjudit den, läsa vi i en historisk framställning i frågan.
Om man får sina deponerade pengar tillbaka till obeskuret
belopp, så må man kunna vara glad och tacksam på köpet, menar
denna riktning, alldeles som när man på riksbanken deponerar pengar
och endast får tillbaka, vad man satt in. Riksbanken betalar ju icke
nu ränta. Dock synes man på detta håll medge, att den som haft
pengarna till låns dock bör betala förvaltningen, och därmed är man
inne ett stycke på räntevägen.
Men så är det ju åtskilliga andra moment, som spela in. Det
kan vara risk förbunden med lånen. Man bör uppmuntra till
sparsamhet, kapitalbildning och utlåning. Minderåriga, gamla och
orkeslösa behöva räntan att leva av. Den behövs för
välgörenhetsinrättningar och institutioner av olika slag. Och den, som just nu har
användning för ett kapital, vilket jag själv först längre fram behöver,
betalar gärna en måttlig ränta, om han får använda det, och gör
själv vinst på affären. Ränta bör och må väl då få finnas, men
måttlig bör den vara.
Förr fick man ej gå över sex procent, det var således den högsta
gränsen, och där kunna vi ej stanna, om vi vilja vara humana, så
mycket mindre, som räntan bör falla med utvecklingen. Från andra
sidan yrkar man på en mycket låg ränta eller ingen alls. Tre procent
kan således vara att ställa kyrkan mitt i byn, som man säger.
Vad nu särskilt beträffar den eggelse till sparsamhet, som ligger
i räntan, så spelar nog en eller annan procent å små belopp ingen
avgörande roll. Det blir ju på två hundra eller fem hundra eller ett
tusen kronor bara något fåtal kronor. Man skall nog spara lika bra
med tre procents ränta, som med fem, om sistnämnda sparkasseränta
egentligen icke står att få. Många ha sparat utan ränta alls, de ha
lagt pengar i strumpor eller på kistbottnen. För de små spararna är
det av vida större betydelse att den ekonomiska ordningen i
samhället omlägges, så att den ger dem utvecklingsmöjligheter och
trygghet. Och härvid torde den låga räntan vara av alldeles särskild
betydelse.
Det är egentligen endast för storkapitalisten, som den högre
räntan spelar roll, men därmed har den också blivit endast ett fåtals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
