Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 för det nya och ljusa och starka.
De öfriga stoppar jag in hos grannarna. —
Adjö min lilla. Gud i hågen och det går som
en dans.» —
Och borta var hon.
Tror ni nu, att »den lilla» gnuggade sig i
ögonen och tog sig en funderare, reflekterande
öfver galna människor och matmödrar med
orimliga fordringar, som inte ens unnade sitt
folk nattron, och annat mera i nutidsstil.
Åhnej. Husets heder var hennes. Som en
jakthund, då han släppes lös, vid jägarhornets
klang rusar till skogs med glada skall, så flög
hon i kläderna. Och klockan tolf var parolen
gifven till allt husets folk. — Och klockan 4
följande dag stod ett gille på gården som sent
blef glömdt. —
Med sådana krafter kan något uträttas. Men
hvad förmå vi med folk, som vika sig i knäna
af skrämsel och feghet och viljelöshet, då
lurarna blåsa till strid mot murkna ideal och
till kamp för det nya och ljusa och starka,
som ännu endast finnes i alla deras
medvetande, som våga att tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
