Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
hafwa nöge och lust af min wet- och lärogerighet. Wi ginge sent
om aftonen ifrå honom til staden.
År 1702 d. 13 septembr. wore wi bittida vppe, men icke
drögde lenge, innan wälbem. herr landshöfdinge åter war hos oss,
tå han rådde mig at resa genom Dalarna vp til nordska gräntsen,
tilbiudandes sig wilja skaffa skiuts och alt annat behof genom
länsmännen sokn ifrå sokn; men tben förelagda resetiden begynte
skrida til slut, tillstånd fattades för mig at resa länger vp, så war
.ock hösten för handen &c. Thetta gillade herren, men wille dock
icke, at wi skulle öfwergifwa then orten, innan ju jag hade warit
i kyrkion och helsat på probsten. Han sende bod för sig och
strax fölgde med, talandes wi oss emellan icke annat än latin.
Probsten M. Olavus Ekman, en gammal, wördig man, wida
berömd af sitt Siönödslöfte och andra skrifter, mötte och emottog
sin landshöfdinga wederbörligen, böd ock til at på hwarjehande
sett förnöya mig med’ discourser och i sitt anseenliga bibliothek,
gifwandes mig af sina skrifter. Vti kyrkion lät ock probsten
efter herr landshöfdingens påkallande wisa mig och vnderwisa
mig om både litet och stort. Vtu kyrkion fölgdes wi åt til mitt
qwarter, klockon wid pass ellofwa. Bordet war dukadt,
landshöfding och probst nödgades blifwa qwar. Wi åte tilsamman.
Jag mättades mer af så lärda mäns discourser. HEhuru ordres
woro gifna om hästens anskaffande, blef dock ingen resa af för
oss innan kl. 4 vespertina. Jag tackade, wälsignade, berömde,
gladdes och wände ryggen til Falun; men ehuru wi fikade,
komme wi dock icke til Säter förrän sent på qwällen, ther herr
Norn blef wår wärd och nattherbergerare. Mycket litet sof jag
then natten; ty jag lenge vpskref och sedan eftertänkte och
begrundade alt hwad jag i Falun håde både sedt och hört.
— d. 14 septembr wore wi vte, förrän solen vpgick; dock
icke vtan frukost af en god werdinna, som stack något bredewid
til wägekost. Wi reste så fort mögeliget war, hela dagen, förbi
Afwesta öfwer Longheden til Broddbo och therifrå med legd
häst til Salberget, tå wi ther funne wår wärd, probsten M.
Kolthoff, med glädje och heder hemkommen ifrå prästemötet.
Han omfamnade oss kiärligen och fägnade wäl med både mat
och säng, och begge behöfde wi ganska wäl. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
