Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
År 1714 d. 11 nov. kom K. Carl then Tolfte efter longt
drögsmål i Turkiet och sina hemawarande trogna ständers högeliga
längtan med en otroliga hastig ritt eller ridande genom Vngern,
Österrike och Tyskland, in incognitö til Stralsund i Pomeren, så at
han ther war förr, än han spordes hafwa vpbrutit med sitt
hoffläger vtu Turkiet. Berettelsen härom förorsakade öfwer hela
Sweaoch Götharike en allmän glädje, som allerstädés, men
besynnerligen i Stockholm, förklarades med mongahanda frögdebetygelser.
Thervnder hade jag icke annat at mig förestella än befallning til
at komma tit vt, ther konungen stannade. Men hans vtu Turkiet
efterföljande trouppar kommo mycket long-samt och sent;
fienderna, the danske, preuske &c, nalkades och ändteligen instängde
Stralsund med en hård och long belägring, som warade öfwer
året in til stadens öfwergång genom capitulation. Blef altså
konungen med alt sitt vtu Turkiet komna hoff-folk och följe eller
suite i Stralsund och jag wid mitt dubla embete och arbete i
Stocholm öfwer thetta årets slut. När jag på thetta årets sidsta
dag, d. 31 decembris, slöt mina friddagspredikningar i
Storkyrkion öfwer Apostla-gierningarna, tå hade jag inom thet året på
-begge stellen, för hoff- och Storkyrkio-församlingarna, hållit 113
predikningar, them jag alla skref och ännu alla hafwer förwarada.
— d. 20 junii thetta år kallade Gud genom en stilla död
efter en rett christelig beredelse vtu dödeligheten min k. fader,
tå han 13 dagar öfwer 74 [år] lefwat hade. Jag hade icke råderum
för träget arbete at sörga honom, men sörgde dock bitterligare,
än jag mig hade föresatt. Ty jag, som hade warit och war en
mästare til at trösta andra, som öfwer sina anhörigas död sörgde,
och hade ofta förklarat sådan sorg för onyttig, oanstendig, ja, ock
dårachtig, fann mig hafwa ther vti felat; emedan, när jag fick
notifications-bref om min saliga faders död, jag icke war
mächtigare til at stå sorgen emot, än at jag gret hela natten och wätte
mitt läger med mina ögons tårar. Si, sådane hieltar äro wi.
År 1715 blef jag ock ifrå början til slutet i Stockholm vti
lika arbete med the andra prästerna wid kongliga hoffwet, men
- ock intet eftersatte af mina mongfalliga syslor wid Storkyrkion,
ther pastor primarius war mycket siuklig, så at jag vtom sön-,
högtids-, friddagspredikningarna moste besörga om alla
pastoralförrettningar merendels hela året igenom. Mongen dag predikade [jag] ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
