Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
emot norska gränsen. Thetta kom ingom oförmodeliget före, ty
man kunde wäl af anstalterna, som giorde woro, förstå, at
konungen tänckte giöra ’ett fiendteligt infall i Norige. Til then ändan
hade han alt ifrå årets början låtit ifrå Skåne och andra närmer
liggande provincior föra så otrolig spannemål och andra victualier
emot norska gränserna til at ther vpretta magaziner för en stor
armé. Så snart jag thetta fick förwisso höra, reste jag ifrå
Skarhult til Gårstånga och tädan samma afton til Iggelösa at taga
afsked ifrå mina bekanta och wenner.
— d. 5 septembr., när jag war inkommen til Lund,
berettades mig, at secret. SamuEl Åkerhielm (nu riksråd) hade tå
med posten fådt ordres at förfoga sig til h:s kongl. maj:t. Jag
bad altså honom och skref til secretair Cederström, at the skulle
skaffa mig h:s maj:ts tilstånd til at få några dagar förrvt, innan
vpbrottet skedde, resa til min födelse-ort; jag kunde möta marchen
i Götheborg eller ehwar mig genom befallning förelades. . .
— d. 19 septembr. skickade ombudsrådet, herr baron Casten
Feiff, til mig then begiärda kongliga rese-permissionen, hwilken
hans måg, secretair Åkerhielm, med posten hade öfwersändt.
— d. 20 septembr. sende jag wagn med mitt litzla pagage
samt ’4 hästar och twå drängar för mig och gaf them marcheruta
genom Skåne öfwer Hallandsås och vnderrettelse, hwar the skulle
hwila och så widare.
— d. 21 septembr. lefrerade jag consistorialia, altaretygen
med annat vti hoffpredikantens, mag. Salstedts, wård och hender,
och efter middagen följde han mig til Harberga, hwilken sokn
jag hade haft til mitt fourage-quarteer, så rundeligen, at ock
kyrkioherden, herr Petrus Castaneus, i hwars stall jag haft mina
hästar, hade rikeligen hwad han behöfde til sina. Bönderna
hade dock then lindring, at the sörgde öfwer min skilsmesso,
wäntandes swårare ther efter. The trätte sins emellan, hwilken skulle
skiutsa mig bort följande dagen. Men kyrkioherden förbehöll sig
thet såsom en heder. Skiutsade ock oss in om aftonen.
År 1718 d. 22 septembr., sedan jag tagit afsked af
fältmarskalken, gref Nils Gyllenstierna;, herrar ombudsråden,
öfwersten Christer Henric d”Albedyl, general Gierta, drabanter,
secretairer, professorer &c., sparade jag biskopen Linnerius
til sidst. Ther spisade jag om middagen (thet jag fast ofta giort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
