Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ungdom och armod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ett — åtminstone mer än i de flästa människovärk —
och i många af dem förefalla nära nog att vara ett icke
mindre okonstlat och otvunget uttryck för, hvad människan
känner såsom naturväsen, än hvad kvittret är för
en fågels glädje och sorg. Och ändå återfinner man i
dessa dikter all själfullhet och finkänslighet, som tillkomma
en högt begåfvad och i innersta mening förnäm
personlighet, samt ett välljud, som utan tonsättarens hjälp
värkar likt den mäst melodiska musik.
Robert Burns’ dikter hafva också redan öfverlefvat
ett århundrade och äro det oaktat ännu i dag måhända
mer allmänt lästa och sjungna än något annat af den
engelska och skotska lyriken. De värka med samma
makt på de obildade nybyggarne i Australiens och
Amerikas vildmarker som på de mäst förfinade kännare i
Londons literära kretsar, och uppskattningen af diktarens
värde synes snarare vara i stigning än tvärt om. Då
därtill kommer att hans egendomliga lefnadsöden och
älskvärda, men djupt disharmoniska personlighet äga ovanligt
stort psykologiskt inträsse, är det icke underligt att han
blifvit föremål för en lång rad af engelska lefnadsteckningar
och att äfven en främling känner sig lockad att efter
dessa försöka gifva en sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
