- Project Runeberg -  Folkskalden Robert Burns. En lefnadsteckning /
15

(1892) Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Tolf visor af Burns

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


         Glad var hon.

Glad, glad ock vänlig var hon,
glad i kök och glad i sal,
glad vid stranden af Ern
och glad i Glenturits dal.

Vid Auchtertyre står eken grön
och björkar stå vid Yarrows våg,
men sådan tös som Phemie var
ej Yarrowdalen såg.

Som blomst i maj hon var att se,
och likt en sommardag hon log.
Hon trippade så lätt vid Ern
som trast på gren i skog.

Som ull af lam så hvit och vän
och mjuk och fin i hyn hon var.
Mer ljuf än solens var en glimt
från Phemies ögonpar,

I Lågland har jag färdats vidt,
bland Höglands berg och hundra näs.
Men Phemie var den vänsta tös,
som trampat daggigt gräs.

Glad, glad och vänlig var hon,
glad i kök och glad i sal,
glad vid stranden af Ern
och glad i Glenturits dal.


*



         Kom till bakdörrn.

O, hvissla, så kommer jag
till dig, min vän,
o, hvissla, så kommer jag
till dig, min vän!
Och blefve de gamla så
galna än,
o, hvissla, så kommer jag
till dig, min vän!

Och kom till bakdörrn,
när du går till mig,
och kom till bakdörrn,
när du går till mig!
Och kom till bakdörrn,
låts ingenting om
och låts som det ej var
till mig du, kom!


*



         Det hårda ödet.

Det hårda ödets vind slog ned
till marken mina blad, O!
Det hårda ödets vind slog ned
till marken mina blad, O!

Min stam var fin, min knopp var grön,
min blomma växte glad, O!
Och frisk föll dagg, och solen göt
kring mig sitt milda bad, O!

Men ödets hårda nordanstorm
förfrös min blommas blod, O!
Men ödets hårda nordanstorm
förfrös min blommas blad, O!


*



         Min Harry han var stolt och glad.

Min Harry han var stolt och glad,
mer ståtligt växt än andra män.
Nu är han jagad långt åstad,
han kommer aldrig hit igen,

O, för honom här igen!
O, för honom här igen!
Jag gåfve allt Knockhaspies land
för Höglands-Harry här igen!

När alla andra gått till sängs,
jag vandrar sorgsen ute än
och sätter mig och gråter tidt
och önskar Harry hit igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robburns/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free