Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 4. Ärans dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Ärans dagar.
Ej långt från Burns’ hem i Mossgiel låg den lilla
köpingen eller byn Mauchline, och där bodde en hel del
unga flickor, hvilka han besjungit allesamman. “Miss
Miller är fin, miss Markland gudomlig, miss Smith har
förstånd och miss Betty är en bra flicka — man vinner
skönhet och förmögenhet med miss Morton, men Jean
Armour är juvelen bland alla för mig“, heter det i en af
dessa visor.
Jean Armour, dotter till en hederlig murarmästare,
ägnade han också i all synnerhet sin hyllning, hvilken
år 1786 ledde till en hemlig trolofning med skriftligt
erkännande af att den skett — en art äktenskap, som den
tiden till en viss grad hade gällande kraft i Skottland.
Hennes fader ville emellertid icke veta af förbindelsen
med Burns, som förmodligen icke åtnjöt anseende för
stadighet i grannskapet. Jean tvingades att slå upp med
sin trolofvade och sönderrifva det hemliga kontraktet.
Lagen, som den tiden bestraffade dylika förbindelser utan
föräldrars samtycke, sattes i rörelse. Burns måste lefva
som flykting och hålla sig dold hos sina vänner. Några
månader därefter blef Jean moder till tvillingar.
I allt detta synes efter nutida begrepp icke synnerligt
mycket att förebrå de bägge unga människorna — skulden
faller snarare på den brutale och egensinnige faderns sida.
Men Burns’ beteende får ett mycket egendomligt utseende,
när man erfar, att han just vid samma tid som det
hemliga äktenskapet med Jean kommit till stånd, firat en
snarlik akt med en annan flicka, Mary Campbell, samma
flicka som han sedan så innerligt besjungit under namnet
“Höglands-Mary“. De möttes vid stranden af Ayr och
där tvättade de sina händer i strömmen och lofvade
hvarandra evig trohet, i det de höllo en bibel emellan sig.
Man har sedermera återfunnit denna bibel och där
anträffat några skrifna rader af Burns’ hand: “Och I skolen
icke svära falskt vid mitt namn, jag är Herran“ samt
ett annat bibelspråk af samma innehåll, hvilket visar att
det varit så allvarligt menat, som gärna är tänkbart.
De bägge namnen, som ursprungligen stått under dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/robburns/0023.html
