Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dyka i en liten bassäng inomhus, kunde
missa på avståndsbedömningen och slå
sig fördärvad.
Harry Reso — för att nu övergå till
ett annat namn, som dyker upp i minndt
— torde läsaren ännu ha i frisk
hågkomst, om inte för annat så för det lilla
bråk kring namnet, som på sommaren
1930 ägde rum på Cirkus. Reso, den
oemotståndlige, med sina excentriska
danser såg jag första gången på Café de
Paris i London och insåg genast, att det
måste vara något för mig — och för
stockholmarna. Han blev det stora
glansnumret i min revy på Cirkus 1927. Harry
Reso berättade gärna om hur han blev
vad han blev. Det gick till på det viset
att han en gång i världen arbetade som
eldare på en båt, och för att roa
kamraterna ombord utförde han då och då
sina för sitt eget höga nöjes skull
ut-experimenterade konster. Men det var
inte bara med sin uppvisning han fägnade
kamraterna, han sörjde på samma gång
för litet fägnad åt deras gommar.
Saken var den att kocken ombord var
särskilt förtjust i att se honom göra sina
piruetter i Al-Sherman-stil. Reso
listade snart ut, att detta kunde betyda
förbättring i den skrala skaf fningen ombord,
som mest bestod av salt kött. Han
uppställde alltså som villkor för att han
skulle uppträda att kocken skaffade
honom och eldaregänget kyckling i stället
för det gröna köttet. Och det gjorde
kocken. På det sättet upptäckte Reso att
han kunde skaffa sig materiella fördelar
på sina konststycken. (Apropos
materiella fördelar, så har jag aldrig träffat
en artist som tänkte så mycket härpå
som Harry Reso. På turné med mig
under sex månaders tid, och med ett
gage på över 200 kr. dagen, delade han
rum med min trumpetare och betalade
gärna 10 öre i drickspengar, högst, men
smet allra helst. Nåja, var och en blir
salig i sin tro.) Det dröjde sedan
"inte så värst länge förrän han övergav
sjömanslivet och ägnade sig helt åt sina
»excentric dances». Så småningom blev
han ett nummer på Alhambras — i
London — program, hamnade så på Victoria
Palace Theatre och slutligen på det högst
■exklusiva Café de Paris, där prinsen av
W(ales roade sig så kungligt åt honom,
att han blev reengagerad fem gånger.
Hur det var så förde ödet honom över
Atlanten, och i fem års tid arbetade han
där på olika etablissemang. Så
återbördades han till Europa, reste jorden runt
två gånger — och tyckte att Stockholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
