Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Runinskrifter från 1100-1400 talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
primstavar, vars tidskiftestecken utgjordes av runor; primstav eller rimstav kan
alltså alltid brukas för runstav men icke alltid tvärtom.
Runstaven är
enligt vad N. Lithberg[1] uppvisat, en rent svensk företeelse, ehuru den nu utom
i svenska samlingar finnes i ett stort antal utländska. Huvudparten tillhör 1500- och
1600-talen. Men icke ens i hela Sverge hava runstavar tillverkats,
deras utbredningsområde innefattar Svealand, Norrland, Dalsland,
Östergötland, Kalmar län, Gottland och utom Sverge östra Norge och svenska
lappmarken, Finland och de svenskspråkiga öarna vid Estlands kust samt
Gammal Svenskby i Sydryssland. I andra landsdelar brukades alltså primstavar
med andra tecken än runor. De olika orternas runstavar uppvisa vissa
inbördes olikheter. Så förekommer 25/6 David blott på dalastavar, 24/1
Erik den heliges translation blott på upplandsstavar, Anna-dagen 15/12 blott
på finska stavar, på svenska däremot 9/12, Äskil 11/6 på södermanländska
runstavar, på andra 12/6; dalastavarna hava gyllentalet III þ på 2/1, så
gott som alla andra på 1/1.
En fullständig runstav består av tre rader: den
mellersta innehåller dagrunorna, över den stå gyllentalsrunorna och under den
sinnebildliga tecken för att antyda helgerna; sålunda antyder t. ex. ett
svärd över 25/1 aposteln Paulus, som avrättades med svärd, ett blåshorn 3/2
helgonet Blasius högtid, vars namn man satte i förbindelse med verbet blåsa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
