- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
4

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägsyn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hur bra hade vi det icke fordom t. ex. med vårt
vägunderhåll, och huru trefliga voro inte då vägsynerna för
såväl underhållningskyldige som läns- och nämndemän!

Åh, det minnas vi nog!

På den tiden höllos vägsynerna i de vackraste
vårdagarne, åtminstone här i orten, och jag, som var
nämndeman på den tiden, minnes grant, hur det gick till.

Folk hade kantänka i vårtiden inte tid att se till sina
vägstycken, men det gick ändå, gualof, galant.

Länsman svor, förstås, ämbetsplikten likmätigt, när
kärran höll på att stjälpa eller gå i kras.

Och vi nämndemän sekunderade honom så godt vi
kunde samt lofvade, att det skulle bli andra bullar af för
den väghållningsskyldige.

Men när vi kommo fram till hans vägmärke och under
en liten rishög vid detsamma funno en ost och en flaska
bränvin, så stod det ju inte till att vara arg längre eller att
skrifva upp den beskedlige karlen, som så väl visste, hvad
en synenämnd behöfde och åtrådde.

På det viset gick det hela vägen utefter. Vid hvarje
vägmärke bereddes oss alltid någon öfverraskning.

Var det klent med grus på vägen, så fanns det så
mycket mera gudsgåfvor vid vägmärkena, så att vi behöfde
gualof, inte vara nyktra en minut, så länge vägsynen pågick.

Ju längre vi kommo, dess mildare blef länsman i själ
och hjärta, fast han röt och svor som en stolle, midt ute
på vägbitarna.

Och vi nämndemän gungade hit och dit i vårt
vagnssäte och voro fulla af godhet, fast vi sågo myndiga och
djädriga ut, när vi mötte någon.

Och när vi återvände om kvällarne, hade vi häckarne
fulla af limpor, fläskskinkor, ostar, bränvin och fåralår.

Länsman tog naturligtvis det mesta, efter han var herre
och ordförande. Roligt och godt var det i alla fall.

Men skam tog den, som inte hade gjort i ordning med
förning vid sitt vägmärke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free