Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måla-Svens omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Justus från väggarna tills Sven kom ut och hjälpte till att
döpa honom i floddiket nedanför ladugården.
Och jag mins specielt huru vi buro oss åt en
pingstaftonnatt.
Sven var inne i Hult och jag stod utanför och skulle
vakta på Justus. Rätt hvad det var kom han också, och
det bar ihop med oss förstås. Den kvällen hade jag ingen
gapstång, utan vi barkade tillsammans och togo liftag, så
att vi lågo och rullade om med hvarandra på gräsplanen,
när Sven kom ut.
— Håll honom en vändning, sa’ Sven och sprang ner
åt ladugården.
Dädan kom han tvärt med ett par nya oxtömmar, med
hvilka vi se’n snörade den arme Justus, så att han vardt
maktlös såsom en hösäck.
Sedan buro vi upp och lade honom på taket. Och
där fick han ligga natten igenom. Han vågade inte skrika
eller röra på sig, ty då hade han dumpit till mark och
blifvit fördärfvad. Utan där låg han och pinades och var
nära halfdöd, när kyrkfolk, som gick förbi framåt
morgonen, varsnade honom.
Och när jag, min syndare, gick och slog mina slag för
nämndemannens Justitiana, så var det Sven, som låg bakom
en hasselbuske nere vid vägskälet och sprutade bläck och
andra otäckheter på länsmannens skrifvare, hvilken äfven
gick och hoppades få hemföra Justitiana såsom segerbyte.
Så hade vi mycket tillsammans Sven i Målen och jag.
Denna vänskap förband oss äfven sedan vi blefvo äldre
och reela karlar.
När länsman var ute på vägsyn, passade Sven på vid
mitt vägmärke och begynte tala med befallningsmannen om
en process, som han tänkte anlägga mot svärfar sin, och
lofvade länsmannen en stor summa, om han ville föra saken.
Nå, befallningsmannen log och gladdes, lyddes och
snusade, så att han inte fick tid att kasta en blick på min
eländiga vägbit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
