Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trolofningen i Ormeshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och ingen kunde begripa hvad han menade, utan de
bara glodde på honom.
Men Sven gick efter sin körkekäpp, tågade se’n rakt på
bordet och klippte till kaffekannan, så att hon gick i hundra
tusen bitar, och så att det skållheta kaffet for i synen på
hela sällskapet, men mest på prästfrun och fästmannen.
Ett farligt skrål och skrik och jämrande blef där.
— Hva’ i Herrans namn va’ dä? pustade Sven.
— Dä va’ ju kaffekanna, ditt blindstyre! svarade hustrun.
— Åh, åh, du min store skapare! Och ja, som töckte,
att det var den store hvitbrokete lagårdskatten, som fluget
opp på bordet! halfgrät Sven.
Aldrig har väl sådant någonsin händt vid en trolofning
förut, och hela affären hade bestämdt gått åt putten, ty
Joan blef nästan toseter, om inte pastorn jämkat ihop dem.
Men säkerligen hade inte ens han kunnat få affärerna till
stånd, om inte Sven i yttersta minuten hade ökat hemgiften
med 500 kronor.
Det var ett dyrt rapp för honom.
Men att pastorn lade sig ut för Sven, det var då mer
än vackert, ty frun hans blef så illa skållad, att hon fick
ligga under doktorn i tre veckors tid, innan hon kunde
visa sej, och den ena fröken fick sin klädning förstörd för
både tid och evighet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
