Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlorade »bataljer»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så drabbade orgelnisten på honom med käppen
och kringböstade honom så argt han kunde i sitt vredesmod.
— Jag ska’ ge dej för ditt eviga krångel, jag! skrek
orgelnisten och hamrade och sparkade, som om han gifvit
sig på ett gammalt styfspelt orgelverk.
— Tackar så möcke! Vi ska göra opp lekviden för
omaket vid tingsskifvan! svarade Sven i ödmjuk ton och
lomade i väg.
Nå, det blef naturligtvis en rättegång efter denna
bastonad. Det var en hygglig domare, som satt den gången,
och proponerade, att parterna skulle ingå förlikning och
lägga ned målet.
— Ja, ja, dä’ är jag visst fallen för! Jag är beredd
att räcka honom handen här framför dombordet! lät Sven
ödmjukt och undfallande samt gick öfver och gaf sig till
att klappa sin vederdeloman på kinden.
— Visst vell ja’ förlikas! smilade han.
Men i detsamma rände han midt för domarens näsa
in sina klor i ansiktet på orgelnisten, som intet ondt anade,
och släppte inte sitt tag, förrän häradstjänaren kom och
skilde dem åt.
Där blef minsann ett riktigt spektakel inför rätten.
Orgelnisten hoppade och sprattlade och vrålade af
smärta, ty Sven hade klor som en örn, och blodet rann i
strömmar ur kinden och neråt halsen på’n.
Domaren rasade, och till och med nämnden vaknade
där inne, och då kan man veta, hvilket väsen där måtte
varit.
Men Sven lät sig ingenting bekomma utan log och sa’:
— Si, så jag älskar honom!
Detta blef emellertid ett dyrt och ledsamt kalas för
Sven Månsson.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Se’n lät han emellertid orgelnisten vara i fred några år
och sökte till och med att ställa sig in hos honom och visa
ånger och ruelse öfver sin forna elakhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
