Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlorade »bataljer»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Sven fick höra sådant tal, menade han på, att
man lätt kunde öfverklaga valet på den grund, att det hölls
på själfva frågodagen.
— Du säger nå’t, du Sven! Tror du att dä’ kan gå?
— Vesst i helgotte, vi ska’ vräka valet i ett nysande!
bedyrade Sven, som aldrig kunde lida orgelnister och
skollärare.
Så gjordes det upp, att Sven skulle lägga i väg till
länsmannen och anropa honom att skrifva klagoskriften på
uppgifna grunder.
Men efter vanligheten blef Sven inte färdig förrän näst
sista dagen.
Då masade han emellertid i väg, och för att komma
fortare gick han öfver gölen nedanför Svinanäs.
Där råkade han ner i en vak.
Genom öfvermänskligt arbete kraflade han sig likväl
upp på iskanten, men väskan, som innehöll hans papper
och protokollsutdrag m. m., försvann i djupet.
Själf blef han liggande maktlös på isen, och där funno
honom Svinanäskarlarne framåt aftonen och buro in honom
i en af gårdarne.
När han kom sig för så pass, att han kunde tala, var
han dock inte många sillar värd, och det var med nöd han
kunde stamma:
— Nu har ja’ förlorat mina sista bataljer! Gack efter
prästen, ä’ ni snälla, godt folk!
Följande söndag stoppades den gamle processmakarn
ner i jorden.
Han fick ett annat sinne, innan han dog, så det är
kanske att hoppas, att han inte ändå till sist förlorade sina
»bataljer» hos vår Herre. Och då vann han ju ändå den
bästa processen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
