Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåsippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi sutto på en tufva midt ibland sippor i
rosengård, och jag såg i det blå, i det dunkla och
skälmska blå i Gretas ögon, tills jag kände det alldeles som i
ett rus.
Jag hörde inte, såg inte annat än Greta, och till sist
var det, som om jag burits bort med henne på kanten af
lätta skyar.
Men plötsligt tyckte jag, att det kändes, som om jag
förlorat jämvikten och börjat falla och hissna.
Det var en konstig förnimmelse det där, och så grep
jag ett fast tag om Greta och drog henne till mig.
— Håll dig fast i mig, älskling, låt oss falla och lefva
eller dö tillsammans! stammade jag.
Men Greta slet sig lös, och jag minns än i dag den
konstiga blick hon gaf mig. Gu’ vet hvad det låg i honom.
Icke ensamt hån eller förakt, icke enbart medömkan. Kanske
var det en blandning af allt det där. Men sådan var den
blicken, och sådana de ord, som ackompagnerade den, att
jag skamsen gick min väg, gick såsom i bakrus, och vågade
mig sedan icke mera neråt »sippdalen vid Nyby».
Den blef för alla tider mitt Melunapass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
