- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
249

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häradsfriare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kalle barkade burdus på dörren och tjöt:

— Ja’ ä’ evinnerligt bedräen igen! Men han hann
knappt utanför förstugubron förrän en hop andra drängar
fingo fatt i häradsfriarn och handterade honom värre än
om han varit ett oskäligt kreatur.

Den ene öste öfver honom ett karbolbad, en annan
smetade öfver hans ena kindben med bläck och det andra
med rödfärg. Andra åter kastade kalfvablod öfver
ryggen på’n och tjärade honom i håret. Hästen hade de
släppt lös.

Till fots måste han alltså skumpa i väg hem, och
folk, som kommo åkandes från kalas och mötte detta
vidunder i månskenet, bäfvade och nyktrade till, så upprörda
blefvo de.

Till sist kom han dock hem. Men när hans stackars
gamla mor, änkan i Björnås, fick syn på’n vid det flämtande
skenet från långvedsbrasan, blef hon så förskrämd, att hon
miste förståndet och skrålade, så att det hördes långa
vägar.

Kalle tvättade sig, bytte om kläder och sprang efter
folk, som togo till att läsa böner och hälla vatten öfver
gumman.

Men hon fortfor ändå att vara toseter, och ingen kunde
få ur henne, att inte satan uppenbarat sig lifslefvandes
på natten.

— Det var bara ja’, ingen annan satan än ja’! jämrade
Kalle och vred sina händer.

— Nej, den riktige skam var det! Det kändes på oset
och syntes på färgen! skrek gumman ideligen.

Det blef ingen annan råd, än att Kalle måste resa
ner till dårstugan med sin mor, ty hon blef allt värre
och värre.

Nu skulle man väl kunnat tro, att Kalle blifvit botad
för sitt giljande. Men det var allt stopp det. Ty så djupt
var han invärfd i sitt elände, att han på hemvägen från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free