Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Stutasprängare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstånd, blef Jösse alldeles ifrån sig, och han grät, slet sig
i håret och tjöt:
— Jag vet inte hva’ jag har gjort för ondt, eftersom
stuten ligger död i stället för Lisa, som är frisk och färdig.
Dä’ hade var’t mindre förlust och skada, om ho’ eller du,
Sven, hade farit åt helsefyr och stuten fått lefva! Han va’
värd hundra tjugu! väsnades Jösse.
— Dä’ är din skull alltihop, Sven! Du har hatt hit
krutet, din rackare, och du är så go’ och betalar stuten på
eviga fläcken! skrek Lisa.
— Men det var du, som släppte värmen i krutet!
protesterade Sven.
På det viset blef där ett vådligt gräl, som slutade med
slagsmål.
Sven blef bet i den bataljen, ty han hade ju två emot
sig, och dagen efter kom han hem i ett söndersargadt och
fördärfvadt skick.
Det var klart, att historien om stutasprängningen snart
började göra sin rond i pastoratet, och Sven, som nu inte
kunde tro annat, än att hans praktik var slut, begärde
fattigunderstöd.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
