Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockstapelsmålning i Gnidarum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Serradö, när de kommo tillbaka, lånade Pricken en
30-kannorsgryta utaf Inga om Hörnet, och så spände de till
att koka färgen i en sandhåla strax vid Gnidarums ringmur.
Medan de där kokade och rörde i färgen, hälsade de
förstås rätt flitigt på literbuteljerna, så att de till sist började
trallra och sjunga visor och dansa polska i sandhålan.
Sådant är naturligtvis en sedvänja bland konstnärer,
men frågan är, om det kan anstå folk, som hålla på att
koka rödfärg, afsedd för en kyrkoklockstapel.
Orgelnisten gick också flera gånger ut på sin
förstugutrappa och runkade på hufvudet och såg bedröfvad ut, när
han förnam Prickens och hans kollegers sång och öfriga
syndiga väsende.
Men det gick duktigt för dem likaväl. Färgen blef
bra, och hur de stretade och vände sig, fingo de omsider
upp ett par stegar mot stapeln och skulle knäcka till med
målningen.
— Ja, nu ta vi oss en halare, och se’n dra vi i Gu’s
namn te’! sa’ Prick.
Men de där sista halarne, som de togo, knäckte dem
allt bra hårdt.
Pricken kom inte mer än cirka tolf steg upp på stegen,
förrän han dråsade ner och fick hela färgpytsen öfver sig,
så att en rödare karl har då aldrig funnits här i landet än
mäster Nesse Prick var, där han låg och vältrade sig och
svor och regerade på kyrkogården. Ja, han till och med
spottade rödt.
Inte en bit bättre gick det för de andra herrarne heller,
när de försökte sig på att äntra stapeln.
Gång på gång jordslogo de, och än i dag förvånar
det storligen hela Gnidarum, att de icke knäckte sina nackar
och ryggrader vid det tillfället.
Men Pricken var inte den, som gaf sig så lätt. Han kom
omsider på fötter och började ragla omkring och fundera på’t.
Härunder ramlade han mot vapenhusdörren, så att
denna fick sig en stor röd flados på framsidan, lika stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
