- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
330

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En filur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kon blef förstås rädd och barkade i väg inåt skogen.
Länsman och fjärdingskarln lupo efter. De hörde, hur det
brakade i grenar framför dem, och vägledda af detta ljud
rusade de efter, säkra om sitt rof. Och till yttermera visso
sköt länsman af ett revolverskott i luften. Allt vildare gick
jakten. Länsman slängde först af sig kappan och kort
därefter kavajen, för att han skulle bli ledig i språnget, ty
han är grufligen tjänstenitisk. Med uniformsmössan på
nacken, i skjortärmarne och med revolver uti näfven brusade
han efter Pers i Ragnarök svarta ko, så att det rungade
i skogshagen, och fjärdingsmannen följde efter. Äfven han
hade slängt af sig rock och väst. Därjämte hojtade de
och skreko, så att folket i det närbelägna Rasmusbo skulle
kunna komma dem till hjälp.

Länsman vardt under tiden så arg och upphetsad, att
han sprang såsom en råbock. Och af brakandet och
stampandet framför förstod han till sist, att han vann på den
jagade.

Och det var väl inte så underligt, för kon var tung på
foten.

Så serradö, när de kommo framåt Rasmusbovägen,
skymtade länsmannen ett svart föremål bakom ett par
furubuskar.

— Det må gå som det kan, men jag är i min fulla
rätt och nu skjuter jag! tänkte han och sålade af ett par
kulor så lågt, att de möjligen skulle kunnat råka en
medelmåttig karl i benen.

Så fort skotten gått, tystnade stampandet där framme.

— Gud ske lof, nu gjorde jag göken oförmögen att
springa! lät befallningsmannen och drog andan till sig.

I detsamma kommo Rasmusbokarlarne ner med en
lykta och sporde hvad det var fråga om.

Men de blefvo inte litet förvånade, när de fingo se sin
egen länsman i skjortärmarne med mordvapen i handen
och nästan halfdöd af andfåddhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free