Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Jonas i Slankemåla blef väckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dansade opp i pipa och ut i stuga’, och grötagrytan for som
en vante ända te’ skeffanjer’n, och klockpervendeckelen
stannade, och dä’ lyste rödt och blått i spisen och efteråt ble’
dä’ så mörkt och svart och ledt i stuga’ som om en blunnat
mä’ haltannat öga!
Folket, som hörde på Jonas, bå’ bäfvade och gladdes
på en gång.
— Vi ble’ alldeles öfvergifna — fortfor Jonas — och
när vi inte kunne hetta svafvelspeterna och tänna opp ljus,
hade vi inte annan råd än å lägga oss på knä breve’ sänga
och läsa och sjonga allt hva’ vi kunne utantill. Töstnade
vi, så begynte dä’ spraka igen i spisen. Men så länge vi
sjongde, hörde vi ingenting å.
— På det viset höllo vi på natta igenom, och på
morgonen kunne Katrina inte stiga upp. Knäna va’ flådda på
henne. Ho’ hade lagt sig i den rinnande, skållhete gröten,
utan att ho’ känt det för skrämsels skull!
— Jojo, jojo, den ene måste sökas på det sättet, den
andre på ett annat, och du, Jonas, fick lof hemsökas af den
store mandråparen och eldfursten, innan du ville ge dig,
lät folket.
Och alla gladdes åt hans omvändelse och förundrades
öfver hur det tillgått. Men ingen tviflade på sanningen i
hans berättelse, ty hans sinnesändring var så tydlig och så
påtaglig och uppenbar.
Endast prästens stalldräng var af en annan tanke. Och
då han såg hur gudsnådlig Jonas satt i kyrkan och hur det
enfaldiga folket hyllade och upphöjde vedtjufen, tyckte han
att det var synd om dem och talade om hela tillställningen,
hur Jonas anammat ved och hur han själf krånglat in
sprängkrut i träna.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
— Men när de »väckte» fingo veta, att det inte var
skam själf, som hälsat på i Slankemåla, blefvo de
förbittrade och ville inte vidare ha med Jonas att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
