- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
369

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två julklappar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drängen, som aldrig kom från staden med flaskorna, som
han sändt honom efter.

— Man kan ju hvarken äta eller sofva eller ha jul,
när man inte har något fludium! grälade han.

Omsider blef där julklappsutdelning som vanligt. Hvar
och en undfick sin gåfva, större eller mindre, blott Rulle
erhöll ännu ingenting, hvaröfver han syntes både förargad,
långnäst och ledsen.

När vi så trodde, att det var slut med utdelningen,
öppnades plötsligt dörren, och ett stort — konjaksfat kom
inrullande i salen.

»Till kandidat R. Lind» stod det på en lapp midt öfver
sprundet.

— Min son, sa’ gubben med rörd stämma och gick
fram till ankaret, min son, jag har alltid, så vidt i min
makt stått, sökt uppfylla dina önskningar. Jag vill göra
det äfven nu, den sista julafton jag troligen lefver. Se
här din julklapp, hvilken jag förmodar att du skall sätta
värde på!

Det blef tyst som i en graf där inne, och det kändes
riktigt kvaft i rummet, när gubben och gumman efter talet
lutade sina gamla hufvuden mot hvarandra och gräto. Vi
kunde knappt återhålla tårarne vi andre heller.

Rulle sa’ ingenting. Vi trodde, att han antingen skulle
slå af det hela med ett skämt eller bli arg och ursinnig.
Men han yttrade inte ett ord. Han bara stod och såg på
de gamle, såg och skalf och sväljde liksom om han sökt
pressa ner något, som ville stiga upp inom honom. Men
det lyckades honom inte länge, omsider trängde sig tårarne
fram som ett störtregn ur ögonen på’en. Och så rusade
han in i sin kammare.

Det dröjde likväl inte länge, förrän han kom åter med
ett papper i hand.

— Se här far — snyftade han — är min julklapp till
er, gåfvobrefvet på en värdigare son!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free