- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
455

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lärd disputation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fortare än du sväljer en pankakebit. Och dom kunde till
och med göra sig osynliga! Så möcke har jag läst!

Vi blefvo allt mer och mer förbluffade och visste rakt
inte hur vi skulle tänka och tro eller hur det här till sist
skulle redas upp.

— Besitta det, att inte pastorn ändå är här, så att vi
kunde få de här sakerna klarerade! mente vår värd och ref
sig i hufvudet med bekymrad min.

— Jo, det må du allt säga! Hade han varit här, så
hade han redt det åt oss på eviga fläcken, inföllo vi.

— Asch, hva’ behöfs det! I ä’ väl inte dummare än
att I förstå, att ja’ har rätt! sa’ Sven och log.

— Dä’ ä’ lögn! röt Andreas.

— Nå, men läkarekonsten då? inföll Sven. Det får
vi väl erkänna att den är förskräckligt mycke större nu än
under forntiden!

— Hahaha! grinade Andreas. Ja det har du rätt i.
Men nu var du dum och högg i sten, så det förslog. I
forntiden funnos inga läkare, utan då fans bara hälsa,
berghälsa godt folk, och inte en enda sjukdom. Det ordet
ingick inte ens i språket. Dom blef flera hundra år gamla.
Men nu görs här läkare på läkare och för hvar och en,
som blir färdig uppstår en ny sjukdom. Tvi för den dålie,
så usel och rutten din ti’ ä’, du Sven! röt gubben öch
spottade i golfvet.

— Jaha, jaha! Hundan vete ändå, om inte när det
kommer till kritan, Andreas har rätt! mumlade vi och beto
af ändarne på »rökcegarerna», som Erik bjöd omkring.

Sven Svensson blef så topp toseten, att han tvärt gick
ut ur stugan och ho’ vet, om han inte i dörren mumlade
några ord, hvilka nästan läto som »bondkaniner», »mörker»
och »idiotanstalter».

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free