Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klangens Malena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var landtmätarn genast med om.
Därinne lurade hon den stackars »stubbabytarn» att
dricka ur all punchen, så att han somnade, och sen smet
hon ut samt låste honom inne i kyrkan.
Man kan tro, att klockarn och stöten blefvo ett grand
förfärade, när de på söndagsmorgonen kommo in i sakristian
och fingo syn på den snarkande landtmätarn och de tomma
buteljerna och allt det elände, han i öfrigt ställt till därinne.
— Hon måtte varit besatt! utropade pastorn.
— Jo, jo men, och det riktigt ändå! lät kyrkovärden.
Året därpå tjänade hon i en bondgård hos ett gammalt
barnlöst folk, ty där det fanns söner i huset, vågade man
aldrig ha’ henne. Hon rent förvildade pojkarne.
Denne hennes husbonde hade en bror i grannsocknen,
en stadig och reel karl, som var änkeman och hade en son
hemma till hjälp vid jordbruket.
På julkalaset fingo far och son se henne och minsann
for icke skam i dem bägge två på en gång. Och tösastollen,
som tyckte att det var roligt, smilade med båd far och son.
Sen gingo karlarne hela vintern och voro kära som
klockarkattor i samma tös, fast ingen, förstås, visste om
den andres tankar.
På vårsidan hade den sabla tösen lofvat dem hvar för
sig att få hälsa på henne en och samma lördagskväll.
— Hvart ska’ I ta’ väga far, efter I gör Er så
granner? sa’ pojken, när han såg gubben piffa upp sig just den
där lördagsaftonen.
— Åh, ja’ ska’ gå bort och tala vid domarn om en
inteckning! lät gubben och satte af utåt vägen.
Ett par timmar efteråt lommade, förstås, sonen äfven
å stad på giljarfärd.
Nå, gubben kom fram i skymningen, och Malena lurade
honom till att taga af sig stöflar, rock och hatt samt förde
honom sedan opp på ett vindsrum, där hon satt och
språkade med honom, tills hon fick höra sonen hvissla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
