Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärdingsmannens serenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men »Nesse med galepennen», som kom och skrålade
Björneborgsmarschen svarade, förstås, inte ett ord, utan
stannade bara, satte fram ena foten, höll flaggan högt och
klämde i med sin allra starkaste röst:
»Lys högt du segersälla fana ...»
— Tösst Nesse och häda inte! röt käringen
Men Nesse fortsatte och sjöng hviftande med fanan:
— »Sliten af strider se’n en grånad forntids da’r».
— Slitet, säjer du dä’, om mitt spritt spångande nya
linty’, så är du evigt olöckli! Klå stollen, Johannes, och
täpp igen halsen på’n! gormade gumman i det yttersta raseri.
Och Johannes blef tvungen att ge sig på mågen, och
stryk blef där af. »Broken» dängde och slog med sädeskraken,
Nesse skrek, käringarna hoade och ynglingarne hurrade, så
att maken till lif har där väl aldrig hörts i Granåsen.
Dagen därpå stämde Nisse svärfar sin för öfvervåld
med lifsfarligt vapen, och följande söndag fick baronen fatt
i Johannes midt på kyrkobacken.
— När nu hela socknen är nykter och skicklig, så
borde inte du som är svärfar åt fjärdingsmannen, ställa till
slagsmål och skrik och hurrande i ditt hus vid läggedags!
sa’ baronen och runkade på hufvudet och suckade och såg
så innerligt bedröfvad ut.
— Tugga på det du, Johannes! lät det andra
kyrkofolket och grinade.
Det är inte troligt, att Johannes efter detta törs sätta
sig till doms öfver andra, för nu är han nästan grundstukad,
det syns nog på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
