Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhoppningsfulla två, som sutto däruppe med armarne om
hvarandras lif i vårkvällen och drömde ljusa drömmar om
framtiden. Forsen fräste och sågbladen raspade och raspade
djupt under deras fötter, plankor smälde och kubbar rullade,
men de hörde endast hvarandras smekande hviskningar.
Liljekonvaljer doftade från löfjorden under asparne
rundt omkring, men de unga kände endast hvarandras friska
och varma andedräkt; smultronblomman log åt dem, där
hon stod mellan stenarne, skinande hvit och fager,
aftonstjärnan glindrade öfver dem ett stycke ofvanför horisonten,
men de sågo endast hvarandras leende ögon.
Det var vår, frisk, aningsfull, glädjedrucken och
kärleksjublande vår.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Så kom hösten. Smultronblomman hade burit frukt
och lagt sig till hvila mellan stenarne efter den vedermödan.
Konvaljen hade doftat sig till döds och sof under de fallna
asplöfvens gula täcke, och svarta, trasiga moln hängde som
liksvepningar framför aftonstjärnan. Det var höst, och
regnfyld vind drog fram öfver de ungas mötesplats på kullen.
Sågen raspade och fallet dånade med ökadt raseri.
Men uppe på kullen sågs ändå en dag strax innan
arbetstiden slutade Hannas smärta gestalt. När månen
stundtals silade ner ett knippe af sin matta glans mellan sargade
och brustna skyar, kunde man skönja henne däruppe, gladt
väntande slutsignalen från sågen. Vinden ryckte i hennes
kläder, schal och kjolar, och regnet piskade ursinnigt
hennes varma, rosiga kinder, liksom vore alla höstens andar i
raseri öfver, att de icke kunde rå på denna friska
vårblomma, som ensam stod där och brann och glödde och
liksom log åt och hånade och trotsade deras ursinnes
fåfänga kamp.
I kväll skulle hon få veta så mycket, så mycket och
viktigt. Under dagens lopp skulle A’gust hafva fått besked,
om han finge Per Jönssons stuga, där de hoppades få plocka
in det bo, de redan sträfvat ihop. Lyckades icke detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
