Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glädjekransar och sorgedok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misströstans tårar i ögonen på henne, när blicken gled öfver
alla de små hvitlockiga hufvuden, som sofvo och drömde i
träsofforna kring väggarna.
— Prat! Jag slår ett stort dike genom maden här
nedanför och torrlägger henne. När den lilla lönnen därute,
som nu rätt snart skall fälla löf, börjar knoppas till våren,
så ska’ du få se, att jag kan så en hel hop där nere!
svarade han.
Och han satte sin plan i verket.
Hela hösten gräfde han fram sitt dike genom den
vattensjuka maden. Det syntes inte mera än hufvudet af
honom öfver marken, när han gick i det fuktiga djupet
och kastade upp den tunga och sura jorden till en hög vall
på båda sidor om sin kanal. Det var ett hårdt och ett
tungt arbete, det var styfvare och tog längre tid än han
trott ifrån början.
— Du fördärfvar dej med att gå och vada och plumsa
i den våta sörjan! klagade hustrun, när han kom hem
lungvåt en kväll, såsom han för resten alltid gjorde, se’n
han tog ihop med det arbetet.
— Åh skräp, jag hinner minsann inte att frysa, och
nu är diket för resten färdigt om åtta dar! svarade han.
Och färdigt blef det.
Men det där ideliga plumsandet i det kalla vattnet
var likväl ett våld på hans hälsa. Det sög honom för hårdt,
och efter julen lades han ner i lunginflammation. Lefde
öfver det kritiska nionde dygnet det gjorde han, men där
stannade likväl kvar en del var i lungorna på honom och
det frätte omkring sig och ökades och blef allt värre och
värre. Det rent af galopperade bort med krafterna och
lifvet för honom.
Den sjuke låg där nu i vårdagen och arbetade tyngre
med att få fram andedräkten än en gång med att slå upp
det stora floddiket. Men ständigt ville han vara lagd så,
att han kunde titta ut till sin lönn utanför fönstret, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
