Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rekrytering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vet du då ingen lefvande hut, du pojkavalp? Ska’
du vilja flå oss, din stockfiol, och ska’ du inte ta’ i
betraktande, att lärdomen, som du får på slätten, ä’ värd tie
gånger mer än legan. Ta’ du etthunratjugefem, annars få
vi se oss om efter en annan! röt Jonas och dängde
träskobitarne i spisen.
— Nähä, inte en styfver under hunra banko. Dä må
f—n gå på slätten och äta ovett och kanske få stryk på
köpet för mindre än hundra banko! sa’ pojken.
— Äta ovett! Tänker du då inte ett dugg på att du
får äta ärter också, så tjocka att du skulle kunna skyffla
dom i dej mä’ en hötjuga. Tänker du inte på dä, du
utsvultne och backstugufödde spoling? Vattnas dä’ inte i
munnen på dej nu! Jo du, vi och kongl. maj:t bjuda dej på
tre veckors kalas och betalning till. Si så, ta’ nu
etthunratjugfem. Hit mä’ labben!
— Nähä, om ni vell predika allri’ så djädrigt, släpper
ja’ inte efter ett runstöcke. Hunra banko ska’ ja’ ha; annars
ger ja’ numret attan! murrade pojken och grep sin hätta
liksom för att gå sin väg.
— Äss vi skulle mjuka opp sinnet på honom mä’ något
föga smörj! hviskade Jonas och skelade bort åt vrån, där
hans kyrkokäppar stodo.
Vi tittade på hvarandra, och Gu’ vet, om vi inte gått
med på förslaget, ty vi tyckte, att pojken var hård och i
stort behof af förbättring.
Men just som det började rycka i armarna på oss, och
käpparne vinkade, kom minsan käringen in med kaffebrickan.
Tösen trippade efter bärande ett fat med bullar så stora
som Uppsala högar och skorpor, hvilka mera liknade
landgångarne till stora oceanångare än goda Guds gåfvor.
Kaffeaffären lugnade oss emellertid och gjorde våra
sinnen blidare. Vi doppade och mumsade och stönade,
befunno oss väl och lofprisade bå’ Jonas och hans hustru.
När Kalle Karlsson, som är en dängare att kunna dricka
skållhett kaffe fort, ty han glufsar i sig det som om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
