Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad orätt fås med sorg förgås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det uppdagades snart, att han försäkrat sin ladugård
i två bolag, och i stället för att han hoppats få en dubbel
ersättning att reglera sina affärer med, blef där process utaf,
och slutet blef det, att han enligt reglementena icke fick ut
ett öre i brandskadeersättning. Och det knäckte honom
alldeles.
Den 14 mars följande år fick han gå från gård och
grund och söka en fristad för hustrun och sig i Möcklamo
hos Anders och Kristin.
För dem blef han hela våren en vådlig tynga, och med
deras nattro vardt det klent beställdt.
Det myckna supandet under det sista året och ångesten
och samvetskvalen hade nämligen alldeles förvridit hufvudet
på den gamle syndaren.
Allra värst var han om nätterna, då han låg och
våndades och skrek som en riktig galning, så att man kunde
bli mörkrädd för mindre.
— Rör inte mina åtta tusen, ja’ har gömt dem i
stengärdsgårn, så knallen hittar dom aldrig, och ja’ visar ingen
stället, om I bösten mina lemmar så små som gryn!
Tjugofem famnar från östra renen — fjärde stenen nerifrån —
ligg I tills jag förlossar er en mörk advendtsnatt, när det
passar. — — Fotogen och halm det brinner bra; säj
ingenting, Anners lille, men brinner gör det och pengar blir dä’!
Usch, röken kväfver me’! — ja’ kan inte andas! Ta’ hit
brännvinskruset!
På det viset låg han och fantiserade och skrek och
slog omkring sig i sängen hela våren igenom, och Anders
undrade jämt och samt, hur det skulle sluta.
Veckan före pingst blef han liksom litet vettigare och
lugnare, så att han kunde gå ut och till och med biträda
lite grand vid arbetet.
Men han sa’ aldrig ett ord till någon människa.
Själfva pingstaftonen hjälpte han Anders att svedja
vidjor till en gärdesgård, som de satte upp borta i hagmarken,
och hela förmiddagen höllo de på med den saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
