- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
554

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönhörd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

se bytingen, tyckte att han var ovanligt lik Erik midt emot.
När de sa’ något i den vägen, blef Stina alltid röd som en
pion samt ställde till ett annat tal.

Men säkert är att Erik i Ugglekull aldrig nånsin kunde
låta bli att titta öfver till gårdsplanen i Fågelsången, sedan
pojken började uppenbara sig där. Och hela söndagsaftnar
om sommartiden kunde han ligga bakom en buske å sin
strand och med ögonen följa barnet, som lekte och tumlade
om på den andra. Han brydde sig knappt hälften så mycket
om sin egen lilla flicka, fastän hon inte heller var just så
illavuren.

Tiden gick och barnen växte. Alltjämt fortforo de
båda gårdarnes folk att lefva främmande för hvarandra,
men det spordes allt ändå i grannhället, att
Fågelsångspojken drog Eriks tankar och ögon öfver viken på ett
förunderligt sätt.

Och då log folket och runkade menande med sina
hufvuden, men man sa’ ingenting.

*



Så hände det en gång, strax efter islossningen ett år,
att den unge i Fågelsången, som var en rapp och våghalsig
pojk, den där inte trodde så särdeles starkt på de gamla
sagorna om vikens bedräglighet, gaf sig ut en kväll på
ljustring mellan gårdarne, då gäddorna gått upp för att leka.

Hur han vände sig, slant ljustret vid ett tillfälle plötsligt
för honom så illa, att han själf for på hufvudet ner i viken
och båten vikade därvid till, så att blosset äfven kom i
vattnet och slocknade.

Erik hade efter vanligheten från sin strand följt den
unges förehafvande, och det dröjde heller inte många
sekunder efter olyckshändelsen, förrän denne sköt ut sin
ekstock och ilade mot den plats, där den unge arbetade för
sitt lif invid vassbänken.

Erik hörde nog något så när hvar kampen stod, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free