Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen upplysning om hvad som åstadkommit
sinnesförändringen.
Ortsbefolkningen gladdes emellertid högeligen åt
densamma.
— I år ser det ut som om vi skulle få den lugnaste
jul, vi haft på länge, och det tycks som om vi nu skulle
slippa att bli nedridna på kyrkovägen, lät folket.
Begripa förändringen kunde dock ingen.
En del höllo före, att gref Rolf blifvit sinnessjuk och
led af ett stilla vansinne. Men de, som träffat honom,
förklarade, att han talade vettigare än förr.
Till sist blef den allmänna åsikten, att han begått något
rysligt brott, och att han dolde någon fruktansvärd
hemlighet i sina omsorgsfullt låsta rum.
Detsamma tycktes omsider också hafva blifvit gamle
grefvens mening, ty han började i smyg gå vakt både natt
och dag och lyssna utanför sonens dörrar, särdeles sedan
kammartjänaren en dag hviskat, att han tyckte sig se ett
fruntimmersansikte genom fönstret därinne.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Just i skymningen på julaftonen fingo domestikerna
plötsligt höra ett förfärligt larm i öfre vestibulen. De hörde
hur den gamle, gripen af sitt allra värsta ursinne, rasade
och svor, hur den unge i början fogligt, men sedermera med
allt större hetta förebrådde fadern att ha »brutit sig in» i
hans rum. Det lät som ett par titaner drabbat samman,
och ingen vågade sig till dem. Men enstaka ord och
meningar trängde sig ner, och af dem förstod man, att den
unge ville gifta sig genast eller döda sig, under det att den
gamle hotade med förbannelse och arflöshet samt nämnde
något om en »gömd tatterska», som genast »skulle jagas
bort af betjäningen eller skjutas som en galen hynda». Allt
häftigare och vildare blef grälet där uppe, allt mera högljudt.
De flämtade som om lössläppta onda andar varit nära att
kväfva dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
