Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stolla-Greta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gumman svarade inte, utan fortfor att runka på
skallmejan och sucka.
— Jesses bevare mej! — skrek då Karl Petter och for
upp — då har väl skam själf uppenbarat sej för dej i
krösenamarka, och kanske han till och med friat te’ dej!
De orden tycktes liksom stöta Inga, så att hon fick
sitt målföre åter.
— Gack efter folk och skicka bu’ på länsman! Där
ligger en dö’er gesäll bakom en lita tall en bit från vägen
i hagen! flämtade hon slutligen.
Och så var det gunås också.
Drängen fick löpa efter länsman, och när han kom,
gingo Snufvebokarlarne och Mogårdsfolket dit ner och funno
liket.
Ingen kände igen den döde, och inte blef man klar
på huruledes han dött heller.
Men riktigt kallnad och liflös var han i alla fall, och
man kan tänka sig hvilket prat och rabaskande det blef i
socknen i följd af denna händelse.
Inga i Snufvebo blef efteråt ett riktigt vidunder af
märklighet, och Karl Peter hade på länge inte ett dyft till
nytta af henne, ty dagligen trafvade hon omkring i gårdarna
och förtäljde, hur det bar till, när hon upptäckte den döde,
och hur han då låg med hufvud och ben och tillbehör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
