Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Te' våren!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En höst packade hon dock tillsammans sina fattiga
grejor och låtsade göra allvar af att flytta sin kos. Men
då svor och bedyrade Per, att giftermålet skulle ovillkorligen
komma till stånd såsom till följande vår, och på den grund
stannade Tina kvar hos honom äfven öfver vintern.
I källossningen hade Per förbundit sig att bröllopet
skulle stånda, och gamla Tina hade ända sedan julen farit
omkring såsom ett yrväder och ett torrt skinn samt sökt
ställa huset på vederbörlig fot och rustat för den stora
bröllopsdagen.
Men just som snön började smälta bort och det tycktes
arta sig att bli slut med vintern, fick Per lunginflammation.
Man kan tänka sig, hur Tina skötte honom med
grötar och värmda tallrikar. Hon gaf sig ingen ro, utan vakade
nätterna igenom vid hans säng. Men det hjälpte inte ändå.
Per tröt och jordades.
Strax därpå kommo hans släktingar och gjorde rent
hus samt drefvo bort Tina.
— Ja’ ska’ väl ändå ha ut mina innestående löner!
menade hon.
— Visst dä’, för sista året! Men har du nå’t te’ godo
för gammalt, så hör det inte hit! svarade släktingarna, och
Tina måste gå i gryende vår icke till brudstol såsom hon
så länge hoppats och trott, utan till fattigstugan.
Och där sitter den stackarn nu vid’ spismuren och
hoppas att Herren ska’ förlossa henne »te’ hösten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
