Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - G. F. Göransson och bessemerprocessen av förutv. verkställande direktören i Jernkontoret doktor Axel Wahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
G. F. GÖRANSSON I ENGLAND
Liknande var förhållandet med tillverkarna av härdbart stål,
speciellt då det gällde högre kvalitet. Här hade man varit så gott som
helt hänvisad till det utomordentligt dyrbara degelstålet. Givetvis
sågo tillverkarna av detta med allt annat än blida ögon en ny metod
dyka upp, som på de flesta områden måste tränga ut deras eget stål,
nota bene om kvaliteten skulle vara god nog. Och det svenska
bessemerstålet visade sig, som sagt, hålla måttet.
I och med det lyckliga resultatet med blästerkvantitetens ökning
hade bessemermetoden lämnat det egentliga experimentstadiet.
Under tiden 18 juli och 8 september 1858 tillverkades sålunda vid Edsken
omkring 100 ton fullgoda stålgöt av varierande kolhalter. Dessa
överfördes till Högbo bruk, där de utsmiddes för skiftande ändamål.
Och redan samma höst ansåg konsul Göransson tiden vara inne att
söka införa stålet på den engelska marknaden.
Från den resa han då företog för att i Sheffield personligen övervaka
provningen av det nya stålet har han själv berättat för mig en intressant
episod. Förutom en hel del vid Högbo färdigsmitt stål, som han själv
förde med sig, hade han i förväg via Hull sänt ut åtskilliga
bessemergöt, som skulle utsmidas i Sheffield. I förkänslan av att dessa göt
sannolikt ej skulle bliva behandlade med någon större omsorg, lät
han halva partiet ligga kvar i Hull för vidare order. Själv var han
närvarande i Sheffield, då götena skulle utsmidas. Under det dessa
lågo i vällugnen, kom chefen och bjöd Göransson på lunch. Han
tackade först nej, men vederbörande var så enträgen, att han slutligen
ansåg sig böra acceptera. Vid återkomsten till verket efter lunchen
hade just det inträffat, som Göransson befarat: göten hade avsiktligt
blivit för hårt värmda. Stålet var bränt. Skadeglädjen på engelska
sidan var mycket tydlig. Man försäkrade, att den största varsamhet
iakttagits under uppvärmningen, men att det nya stålet tydligen ej
tålde värme tillräckligt etc. Göransson hade emellertid svaret klart.
Han tackade för visat »tillmötesgående» men, tillade han, »jag har
lämnat halva partiet kvar i Hull, och det skall jag låta smida ut på
annat håll. Men inte lunchdags». Jag ser än i dag livligt för min
inre syn skalken i gamle konsulns öga, då han berättade detta. Den
senare utsmidningen gick glänsande i alla avseenden.
Trots det motstånd bessemerstålet sålunda från många håll rönte,
torde man i stort sett kunna säga, att barnsjukdomarna på en
förvånande kort tid övervunnos. Därom vittna bland annat den mängd
av intyg från såväl in- som utlandet, vilka framlades i form av en
broschyr på Industriutställningen i Stockholm 1866. Då samlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
