Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Kallvalsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UGNAR FÖR BANDGLÖDGNING
157
ningen i direkt eldade flamugnar, som voro eldade med ved eller
koks. Banden inlades öppet i ugnarna eller också i järnpannor,
tätade med träkolsstybb, ifall man önskade undvika starkare
oxidbildning på banden. Vid blankglödgning måste banden emballeras i
skyddsband, innan de lades i pannorna. Dessa flamugnar voro
placerade först i östra delen av västra kallvalsverket, sedan i
glödg-ningshuset D 2 och senare jämväl i en söder därom uppförd tillfällig
byggnad. Bränsleåtgången i dessa flamugnar var stor, och för att
söka komma billigare fram gjordes 1914—1915 försök med en
kontinuerlig glödgningsanläggning, i den s. k. Kugelska ugnen, som
var placerad i östra ändan av kallvalsverksbyggnaden C 1. Det
var en generatorgaseldad tunnelugn, genom vilken godset, staplat
på vagnar och täckt med plåthuvar, passerade. Denna ugn gav
emellertid mycket ojämt glödgat gods, och man kom aldrig över
experimentstadiet. Möjligen hade man lyckats bättre, om man då
som nu haft tillgång till eldhärdigt stål, varigenom man i många fall
kunnat genomföra ugnskonstruktioner, som förut misslyckats. 1920
inleddes masugnsgas i en del flamugnar. Trots vissa svårigheter till
följd av gasens varierande sammansättning och tryck var resultatet
uppmuntrande, och 1921 byggdes en första, speciellt för gaseldning
konstruerad ugn, vilken under de närmaste åren efterföljdes av flera
sådana ugnar. För att förse ugnarna med tjärfri gas av jämnare
beskaffenhet och högre värmevärde än masugnsgasen hade, byggdes
1922—25 en gasgeneratoranläggning för koks (C 4).
För att bedöma temperaturen vid glödgning användes länge
ögonmått, därefter kommo optiska pyrometrar i bruk, och i samband med
ombyggnad av ugnarna för gaseldning infördes termoelektriska
pyrometrar med registrering. Som en kuriositet kan anföras, att två äldre
glödgare hellre slutade sitt arbete än rättade sig efter dessa nymodiga
saker, som gingo deras yrkesskicklighet för när.
Den första elektriska ugnen för glödgning av band i skyddsgas i
Sandviken var i princip färdigkonstruerad i augusti 1927 och kom i
drift året därpå. På denna konstruktion erhölls patent i Sverige och
i vissa andra länder. 1929 byggdes en provisorisk byggnad (C 7) för
att bereda utrymme för 9 elektriska ugnar av denna typ. Samtidigt
med östra kallvalsverket (C 6) byggdes hus för ny
glödgningsanläggning (C 8), helt avsedd för elektrisk glödgning. Här sattes 1951 i
drift en glödgningsanläggning av Grünewalds system med 6 st. ugnar,
som år 1952 ökades till 8 st. och år 1954 med ytterligare en sådan
anläggning av 8 st. ugnar. Principen vid denna glödgningsanlägg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
