Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Härdningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
ELEKTRISKA UGNAR FÖR HÄRDNING
liar alltjämt från första början varit densamma, d. v. s. ett ugnsrum,
som bandet eller tråden genomlöper under uppvärmning till för
härdningen avpassad temperatur, därefter härdning i oljebad och
anlöpning mellan plattor eller i blybad för att erhålla den rätta
hårdheten. De första härdugnarne voro anmärkningsvärt korta. I de
fall, då det gällde längre tid för uppvärmningen, såsom vid härdning
av grövre band, hjälpte man sig en tid på så sätt, att man hade en lös,
transportabel ugn, som kunde sättas framför den fasta ugnen som
förlängning av densamma. Härdugnarna eldades ursprungligen med
träkol, men snart övergick man till koks. På 1890-talet gjorde man
försök med oljeeldning som dock snart övergavs. Sista tillbyggnaden
till härdhus E 1 gjordes 1918—19 för uppställning av tre ugnar för
seghär dning.
För att söka förbättra härdugnarnes värmeekonomi byggdes 1922
en ugn med särskild gasgenerator samt med tegelrekuperator för
förbränningsluften. Denna ugn var för en bandbredd av 450 mm.
De relativt goda erfarenheterna från denna ugn ledde till uppförande
av ett nytt härdhus (E 5), för generatorgaseldade härdugnar, och
byggdes samtidigt den förut omnämnda gasgeneratoranläggningen (C 4). En
av de första ugnarne i det nya härdhuset var en ugn för härdning av
600 mm band. Bandet löpte genom ugnen i en tegelmuffel, som
emellertid snart ersattes med en muffel av eldhärdigt material, varigenom
värmeekonomien avsevärt förbättrades.
Den första elektriska ugnen för härdningen anskaffades 1909.
Det var en saltbadsugn, d. v. s. uppvärmningen före härdningen
skedde genom att bandet eller tråden fick löpa genom ett på elektrisk
väg smält och uppvärmt bad av t. ex. kalisalter. Genom denna
anordning fick man en mycket jämn uppvärmning, och eliminerades
i väsentlig grad risken för oxidation. Denna ugn var avsedd för
fjäderstål i klena dimensioner och är fortfarande i bruk.
År 1929 uppställdes de tvenne första härdugnarna av vanlig typ
med elektrisk uppvärmning. Det var dels en ugn efter järnverkets
egen konstruktion, dels en amerikansk konstruktion, en elektriskt
upphettad muffelugn för genomdragning av bandet. Därefter skedde
i rask följd en successiv ombyggnad av alla härdugnar för elektrisk
uppvärmning. I den största härdugnen i nya härdhuset, i drift 1950,
kunna band upp till 800 mm bredd härdas. Denna prestation är ett
världsrekord, som veterligen ännu ej blivit slaget.
År 1950 upphörde all härdning i det gamla härdhuset, och 1952
slogs den sista gaseldade härdugnen igen. Generatorgasen användes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
