- Project Runeberg -  Ett svenskt jernverk : Sandviken och dess utveckling 1862-1937 /
179

(1937) [MARC] - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Byggnadsavdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BYGGNADSGRUND OCH BYGGNADSARBETEN

179

BYGGNADSAVDELNINGEN.

De uppgifter, som tillkomma denna avdelning, äro uppförande av
ny- och ombyggnader samt reparationer, skötsel av järnvägsspår och
vägar, vatten- och avloppsledningar samt brandväsendet. Därjämte
har avdelningen att i mån av behov tillhandahålla manskap till andra
avdelningar, som på grund av sjukdom eller av andra orsaker hava
brist på folk.

De äldre delarna av verket äro anlagda på den bygden
genomstrykande rullstensåsen. I denna ås förekomma här och var körtlar av
lera, som vålla besvärligheter vid grundläggning. Så var det, då
grunden lades för stora ånghammaren, så även vid byggandet av
ång-reservkraftstationen och av den nuvarande klensmedjan. På östra
sidan av verksområdet har man bottenmorän, »pinnmo» som utgör en
mycket god byggnadsgrund. En betydande del av verket är emellertid
byggt på utfyllnad i Storsjön. I allmänhet ligger på botten ett 6 à 7
meter mäktigt lager av blålera, som har mycket dålig bärighet.

De äldsta husen grundlades i regel på kallmurar av sandstensblock,
varav tidigare riklig tillgång fanns på trakten. Då bebyggelsen så
småningom sträckte sig ut över områden med lera i grunden tillgreps
i allmänhet pålning med träpålar, då det gällde mera tunga byggnader.
Denna grundläggningsmetod tillämpades i stort sett till omkring år
1904, då pålar av betong för första gången kommo till användning.
Betongpålning utfördes till en början av entreprenadfirmor, men hava
från och med år 1915 i huvudsak bedrivits i bolagets egen regi.
Inalles hava för verkets byggnader nedslagits c:a 8 000 betongpålar
av huvudsakligen 25x25, resp. 50x50 cm tvärsektion och en längd
av 8—10 m.

Överbyggnaderna till viktigare industribyggnader ha i allmänhet
utförts som stombyggnader med väggpelare av trä eller järn och
fyll-nadsväggar av halvstens tegelmur. Allt efter fordringarna på större
eller mindre grad av brandsäkerhet ha taken utförts av korrugerad
järnplåt eller pappklädd träpanel. År 1919 utfördes den första
stom-byggnaden av armerad betong (smidespressverket B 20), sedermera följd
av flera liknande byggnader, såsom härdhus (E 5), packhus (C 5),
kall-valsverksbyggnad (C 6) och glödghus (C 8), varvid fyllnadsväggarna
utförts dels av tegel, dels av gasbetong, dels ock i flera byggnader av
ett hemmagjort lättbetongmaterial, tillverkat av träkolsstybb. Detta
senare material har även i rätt stor utsträckning kommit till
användning i form av plattor vid takens utförande, varigenom man erhållit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sandviken/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free