Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - Ett halvsekels affärer. Av doktor Sune Carlson - Växande konkurrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSÄLJNINGSORGANISATIONEN UTVIDGNING
255
lien liksom Frankrike blev ett viktigt avsättningsland för Sandvikens
dragna och kallvalsade produkter. I Schweiz, där man förut sålt
en del borrstål för de stora tunnelbyggena, kommo Sandvikens
tillverkningar av pendylfjäderstål att finna viktiga avnämare. Ungefär
samtidigt började Sandvikens produkter, särskilt dess paragon, att finna
väg till den japanska marknaden. Dock fick bolaget ännu ej på länge
någon egentlig agent i Japan, utan de japanska försäljningarna skedde
huvudsakligast genom grosshandelshus i Tyskland och England, av
vilka C. Illies & Co. i Hamburg och Yokohama var det mest
betydande.
Utvidgningen av Sandvikens produktion till mera förädlade
produkter såsom kallvalsade band, sågar och livfjädrar förorsakade
ytterligare en del förändringar inom bolagets försäljningsorganisation.
Sandvikens tidigare försäljningar hade så gott som uteslutande
omfattat produkter för storindustriellt bruk, vilkas avsättning helt skett
genom agenter som arbetade mot provision. Vid försäljningen av
bandstål och fjädrar måste bolaget däremot vända sig till småtillverkare
av-olika slag, och för sina sågar hade det en ännu vidare kundkrets.
Detta medförde, att representanterna alltmer fingo karaktären av
distributionsorgan, vilka höllo sig med egna lager och resande. Denna
förändring återspeglas i de överenskommelser bolaget gjorde med
sina nya agenter i Schweiz och Italien. Den schweiziska agenten
gjorde i motsats till tidigare representanter huvuddelen av sina
försäljningar i fast räkning, och italienaren erhöll rätt till del i de
överpris han kunde erhålla på sina order. Särskilt
anmärkningsvärd var emellertid tillkomsten av en rad quasi-agenter, vilka alla
köpte bolagets produkter i fast räkning. Vi ha redan omnämnt
ham-burgerfirman Illies & Co., vilken sålde på den japanska marknaden.
Andra betydande affärshus, vilka särskilt köpte kallvalsade produkter
för vidareförsäljning voro Langer & Hachenberger i Leipzig, Bertram
& Graf i Lubeck och John Bratt & Co. i London, vilken senare hade
kommissionslager av paragon. Men bolaget hade även förbindelse med
lagerhållare i Paris, Nothingham och andra städer, vilka skötte
distributionen till småtillverkare.
I Sverige skedde en liknande omorganisation. Den gamla Wollerska
agenturen i Stockholm överlämnades till grosshandelsfirman Odelberg
& Olson, vilken även erhöll Sandvikens agentur för Finland. Samtidigt
fick bolaget en platsagent i Eskilstuna för filstål, rakknivsstål och
liknande produkter. För den svenska sågförsäljningen vände sig bolaget
till såväl grosshandelsfirmor som järnhandlare, vilka bearbetades med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
