Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Järnverket och Sandvikens sociala problem. Av fröken Sigrid Göransson med en översikt av skolväsendet av fru Ellen Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRUKSLÄKARE I SANDVIKEN
261
Snart behövdes dock en på platsen bosatt läkare. Men då alla på
bruket anställda skulle ha fri läkarvård, kunde saken icke ordnas genom
privat praktik. Bruksläkare måste anställas. För att få god läkarkraft
var det önskvärt, att en sådan kunde få räkna tjänsteårsberäkning för
sin verksamhet i Sandviken. Detta blev ock ordnat genom kungl,
brev av den 15 juli 1881, då ett extra provinsialläkardistrikt skapades
med läkare stationerad i Sandviken. Där bestämdes, att »Sandvikens
Bruks ägare eller disponent» skulle ha rätt att tillsätta den extra
provinsialläkaren.1
Den förste bruksläkaren blev 1882 doktor G. Lindh, vilken fem år
senare efterträddes av doktor Frans Melin. Denne senare kom att
ägna ett kvarts sekel åt Sandviken och dess befolkning, tills han år
1912 pensionerades. Goda kunskaper, förenade med en synnerligen
nobel karaktär och ömmande hjärta, gjorde, att hans verksamhet satt
djupa spår i samhället och ännu lever kvar i månget tacksamt minne.
Doktor Melin efterträddes av doktor Gunnar Gibson, god kirurg och
god organisatör. Hans verk har ock efterlämnat många vittnesbörd
om goda insatser, speciellt vid uppförandet och utvecklingen av flera
av bolagets sjukvårdsinrättningar. Då distriktet år 1912 delades, blev
doktor Edvard Berlin extra provinsialläkare i det yttre distriktet.
Han efterträddes vid sin död av doktor Anders Backman, vars tjänst
år 1928 omändrades till provinsialläkartjänst.
Efter denna korta överblick över de väsentligare läkarkrafterna i
Sandviken följer här en översikt över själva vården och därför
inrättade anstalter. År 1866 härjade i det nya samhället en svårare
koppepidemi med flera dödsfall. Ett provisoriskt sjukhus inrättades då i
Storgatan nr 5, och en speciell medikus, kand. Hägerstrand, blev av
myndigheterna förordnad. Översköterska var Erik Ers’ mor och till
hjälp hade hon Dal-Brita och gumman Hedman, vilka även påföljande
år voro verksamma vid bekämpandet av koleraepidemien, som dock
ej krävde några människoliv. Dal-Brita omtalades mycket som en
kraftkvinna, såväl psykiskt som fysiskt. Det sägs, att hon vid
smitt-koppsepidemien ledigt tog en karl på ryggen och bar honom till
sjukhuset, där hon sedan hjälpte till med vården. Annars var hon rallare
eller rättare sagt rallerska och för övrigt även samhällets första
barnmorska. Mellan skottkärrorna och vedfororna skötte hon såväl sjuka
som nykomna medborgare.
1 Distriktet blev sedermera 1912 uppdelat i tvenne, det ena (med bruksläkaren)
omfattande vissa delar av det egentliga bruket, det andra omfattande Yttre Sandviken, Högbo
och Årsunda socknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
