Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - De stora folkrörelserna - Kyrka och frikyrka. Av kyrkoherde Gottfrid Pontén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA FOLKRÖRELSERNA.
KYRKA OCH FRIKYRKA.
Av
Gottfrid Pontén.
De vägar, på vilka andliga livsströmmar leta sig fram till
människor och samhällen äro merendels svåra att följa. Medan strömmen
flödar, är det ingen, som tänker på, varifrån den kommer eller hur
den har kommit. När strömmen sinar eller tar nya vägar, glömmer
man så lätt, var den gamla strömfåran gick fram. Det är en vansklig
uppgift för forskaren att leta reda på de gamla vägarna. Han får
vara nöjd, om han finner några av dem.
På den tid då Sandvikens bruk grundades, gingo starka religiösa
livsrörelser fram i mellersta Sveriges och Norrlands bygder. Att de
tidigt nådde fram till det nygrundade brukssamhället, är
otvivelaktigt. Att de tillförde Sandvikens befolkning något av bestående
värde, är lika säkert. Det är blott vägarna, på vilka de kommo, som
i dag äro svåra att skönja.
En väg synes i gamla tider ha varit lång och besvärlig. Det var
inte bara höstens regn och vinterns snömassor, som ofta stängde vägen
mellan Sandvikens bruk och den gamla sockenkyrkan i Högbo. Det
var också den bristande förståelsen för behovet av andlig vård i det
uppväxande och isolerade samhället, som gjorde, att kyrkans
inflytande över den religiösa utvecklingen i Sandviken till en början synes
ha varit ganska ringa. Högbo var vid denna tid en liten
kapellförsamling under Ovansjö. Kyrkoherden i det stora Ovansjö hade väl
varken tid eller intresse för den underliga samhällsbildningen mitt
i djupa skogen på gränsen mellan annex- och moderförsamlingen.
Och de unga kapellpredikanterna i Högbo saknade auktoritet och
yttre möjligheter att kunna göra sig gällande. När Högbo år 1870
utbröts från Ovansjö och blev eget pastorat, borde förhållandena ha
kunnat bliva bättre. Men församlingens förste kyrkoherde, Ulrik
Vilhelm Noraeus, som redan vid tillträdet var en till åren kommen
man av gamla stammen, saknade förståelse för den nya tidens andliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
