Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - De stora folkrörelserna - Kyrka och frikyrka. Av kyrkoherde Gottfrid Pontén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
BEGRAVNINGSPLATS OCH KREMATORIUM
den i slutet av år 1932 försåld och nedtagen, men grundmurarna ha
bevarats. Inom dessa har församlingens kyrkoherde Johan Fryklund
efter nära 30-årig trogen tjänst i församlingen fått sin sista viloplats.
Liksom han har gjort sitt dagsverke, så har också den gamla
brukskyrkan gjort sitt. En ny generation har trätt in i gärningen. Den har
fått uppleva förverkligandet av vad brukspatron Göransson yttrade
år 1896, då det var fråga om att förflytta församlingens tyngdpunkt
från Högbo till Sandviken och då det däremot anmärktes, att kyrkan i
Sandviken var för liten för att kunna tjänstgöra som huvudkyrka:
»Jag hoppas», sade han då, »att hon skall bliva otillräcklig och är
övertygad om, att församlingen då skall hava ekonomisk bärkraft nog
att bygga sig ett större tempel.»
Vid biskopsvisitationen år 1928 invigdes en ny begravningsplats
vid Hedgrind, planerad såsom en skogskyrkogård. Meningen var att
där även uppbygga ett gravkapell, då avståndet från kyrkan och det
gamla gravkapellet var betydande. Av personer, som vunnits för
eldbegängelserörelsens idé, framkastades tanken på att förena detta
med ett krematorium. Förslaget mötte till en början åtskilligt
motstånd, men sedan frågan noggrant genomdiskuterats, beslöt dock
kyrkofullmäktige år 1933 att antaga professor Wahlmans förslag till
ett kombinerat kapell-krematorium. Det invigdes av ärkebiskop
Eidem den 13 januari 1935. Till denna byggnads uppförande, som
bekostats av församlingen, har även Sandvikens Jernverk bidragit
med åtskilliga gåvor, bl. a. genom uppförande av en minnespelare
med en levande låga i krönet framför kapellet till hågkomst av i
järnverkets tjänst anställda nu bortgångna personer.
När församlingens namn från 1 jan. 1936 enligt Kungl. Maj:ts
beslut ändrades från Högbo till Sandviken, så innebar denna
namnändring endast ett naturligt uttryck för den förskjutning av
tyngdpunkten för församlingslivet som redan under decennier varit en
verklighet. När blicken går tillbaka och söker följa det andliga livets väg
genom församlingen under de gångna 75 åren, skymta många
gestalter från det förflutna fram. Vi se dem vandra där, de gamla på
kyrkovägen med sin stilla tro och enkla gudsfruktan. Vi se dem
storma fram, väckelsens nya människor, gripna av helig iver att
hinna målet. Vi se gestalter, som vandra försiktigt fram på vägen,
betänksamma, undrande, om vägen är den rätta, om de gamla
bryggorna hålla. Vi se andra, som vika av från vägen på nya stigar efter
nya ledstjärnor och dock kanske till sist sökande sig tillbaka till den
gamla vägen. Mycket har förändrats under åren, som ha flytt. Vand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
