Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
DET STORA INDUSTRISAMHÄLLET
läsa den romanen. De unga synas vara mera intellektuellt orienterade
än den äldre generationen, och de ha en mera utvecklad känsla för
det skrivna ordet. Så det är möjligt att den kommer.
Men vari kan då förklaringen ligga till denna brist? Det är en svår
och vansklig fråga att besvara, men vi tro, att man därför inte behöver
avhålla sig från att ge ett uppslag, även om man riskerar att bli
vederlagd. Man rör sig dock
på ett fält, där den
personliga spekulationen har rätt
till stort svängrum.
Måhända ligger en av
orsakerna däri, att
människorna i Sandviken aldrig
getts tillfälle att mogna,
att utvecklas efter de rent
personliga betingelserna på
samma sätt som vid våra
mindre bruk och samhällen
eller i enskilt belägna byar.
Arbetet, det enformiga och
föga inspirerande arbetet,
har tagit människorna i unga år, och sedan har deras väg gått mest
mellan verkstaden och hemmet, och sina glädjeämnen ha de mött
i det muntra kamratlaget eller i den förströelse, som stått att få
vid de olika nöjestillställningarna. Om någon visat mera
intellektuell läggning, ha organisationerna genast tagit hand om honom,
och sedan har han fått springa på sammanträden, möten och
underhandlingar, tills han har blivit en mötesslav, som fått offra
sina krafter endast för andra, ofta med otack, utan att någon gång få
sin inre hunger stillad. Han har i vilket fall som helst försvunnit i
det stora gemensamma arbetet. Drömmaren och grubblaren har ingen
plats i ledet, han talar så många underliga tankar, som den stora
mängden inte förstår. I det stora industrisamhället skattas kollektivismen
högre än individualismen. Arbetarrörelsens stora strävan förutsätter
en viss utjämning i tänkesätt och åskådning — det ligger i själva
solidaritetstanken. De alltför starkt särpräglade typerna ha svårt att finna
sig till rätta där, och de ha därför också svårt att vinna förståelse, än
svårare att vinna erkännande och uppmuntran. Dessbättre torde en
omsvängning på senare år ha inträtt, man har blivit mera tolerant
mot oliktänkande, man har fått mera förståelse för personlighetens
Syn på förhållandena i Sandviken i
»Affärsvärlden» år 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
