Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
SANDVIKSARBETAREN OCH SANDVIKSANDAN
pojken vid storindustrin, vars uppväxtår förflyter mest vid den gråa
gatan.
Det liar ofta talats om sandviksandan, och man har särskilt vid
högtidliga tillfällen erinrat om den som något gott och föredömligt.
Kortast uttryckt kan man väl säga, att denna anda blivit
benämningen för det goda samarbetet mellan de skilda parter, som
gemensamt byggt upp Sandviken, och för den kultur, andlig och materiell,
som blommat i hägnet av det vunna välståndet.
Men frågan är, om inte denna gamla sandviksanda också haft en
sida, som skymt undan och verkat hämmande på individens
utveckling. Av ålder har det varit brukets högsta ledning, som bestämt
takten. En tidning talade en gång om Sandviken som den stora
familjen, som bestod av 12 000 medlemmar. Den liknelsen var inte
så illa väld, men den blir bättre, om man samtidigt nämner ordet
husbondvälde. Denna ständiga förnimmelse av en husbondes närvaro
för också med sig faran att medlemmarna i den stora familjen komma
att känna sig osjälvständiga, de hämmas i sin utveckling genom det
beroende, som de alltid stå i gent emot högsta ledningen. Det har
under alla tider varit så, att bolaget varit den bestämmande faktorn.
Bolaget har sträckt sin makt även utanför industrin, på sin tid
bekostade ju bolaget till och med sådana saker som skolundervisningen
i samhället, och sedermera var bolagets högre tjänstemän oftast de
bestämmande inom den kommunala förvaltningen. Bolaget har alltid
representerat samhället. Bolaget har alltid bestämt takten. I den mån
som det gagnat det gemensamma, så är det ju intet ont i detta i och
för sig, och bolagets erfarna och kunniga män ha naturligtvis varit
en tillgång för det kommunala livet.
Men utan tvivel har detta bolagsvälde också haft en ofördelaktig
psykologisk verkan. Den uppslagsrike och initiativkraftige — liksom
f. ö. även andra — har alltid måst ta hänsyn till den mening, som
bolagsledningen hyst. Den som något avlyssnat debatterna inom det
kommunala livet och även annorstädes har ofta hört en fras: — Det
vore nog bra det där, men vi få också ta hänsyn till, hur bolaget
kommer att ställa sig till ett sådant förslag. — En gång hette det: I.åt
oss först tala vid Konsuln. Eller: Vi få först höra efter Brukspatrons
mening. Nu heter det ofta: Vi få lov att dröja något för att höra,
vad Disponenten tänker om saken. Det betyder kanske mindre, vad
Konsuln eller Disponenten tyckt, ty ett gott förslag torde de väl i
regel biträtt, men blott det förhållandet, att vederbörande alltid fått
räkna med, att hans förslag måst underställas en sådan instans, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
