Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Bark.
Nej, Wilhelm, du får inte vara orättvis mot
Berta. Du vet nog, hur hon arbetat och försakat
under dessa sista år — hur hon nekat sig det minsta
nöje, den obetydligaste utgift för egen del för att
kunna lätta bekymren för mig. (Berta vill afbryta
henne). Nej, låt mig tala ut. Ah, du må tro, jag
vet mer än du anar. Jag vet hur du förr brukade
oroa dig och sörja öfver, att dina inkomster inte
skulle kunna räcka till att försörja oss alla, då pappa
en gång gjort slut pä det lilla, vi då ännu hade qvar.
(Vänder sig till Wilhelm). Och jag mins hur glad,
hur riktigt stormande, uppsluppet glad hon blef, då
jag förra året fick det lilla testamentet med egen
dispositionsrätt öfver en liten summa pengar.
Wilhelm.
Ja, det mins jag med. Och jag mins hur jag
då tänkte, att min kära svägerska alt var så där
tämligen — hvad skall jag säga — tämligen om
sig–-
Berta.
Det var ett stort, stort bekymmer, som lättades
för mig i den stunden. Åh — så som jag hade
grubblat på hur jag skulle kunna drifva upp mina
inkomster bara med den lilla summan, som nu kom
liksom regnande ned från himlen — det var just
hvad vi behöfde för att kunna lefva. Men att pappa
nu i alla fall skulle få komma öfver dessa pengar
och göra slut på dem — det är en outhärdlig tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
