Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
summa af din faster med särskildt förbehåll — hon
skulle aldrig gifvit dig den, om hon trott, att den
skulle gå samma väg som alt det andra — då hade
hon hällre skänkt den till välgörenhetsinrättningar
liksom sin öfriga förmögenhet. Men nu gaf hon den
åt dig enkom för att du inte skulle rent af komma
att lida nöd, när pappa gjort af med alt hvad du
egde.
Fru Bark.
Ja, faster Malla menade mig väl — men hon
var ogift och förstod aldrig hvad ett äktenskap vill
säga. Hon förstod inte, att en hustru måste hjälpa
sin man, så länge hon har något — inga lagar i
verlden kunna ändra det. Jag förstår mig inte på
lagar och juridik och alt det där — men hvad som
en gång varit rätt, det blir rätt, man må ändra
lagarna hur man vill.
Berta.
Precis tvärtom skulle jag vilja påstå. Hvad
som förr var rätt, dei är nu en himmelsskriande
orätt, åtminstone hvad kvinnan beträffar. Nu är det
inte längre kvinnans största dygd att likna hundarna.
Fru Bark.
Hundarna! Nå men Berta.
Berta.
Ja, just hundarna. Ju mer man slår dem, ju
tillgifnare bli de. Nu, när till och med lagen börjat
vilja göra kvinnorna till människor, så kunna de ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
